Upp. Och ner

Livet är en berg-och-dalbana. Så är det bara. Ibland drabbar en insikten alldeles plötsligt. Och oåterkalleligt. Då stundar en tid av analys och bearbetning. Nödvändig för att ta sig upp igen. Efter ett tag når man en ny topp, och risken är överhängande att en nerförsbacke väntar runt hörnet. Och plötsligt rycks man ner igen. I en väldig fart.
Då ekar de trösterika orden: Jag är med er alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20).
Det finns saker som måste göras. Jag har uppdrag att utföra. Ett förtroende att leva upp till. Känslolivets berg-och-dalbana får stå tillbaka. Den får inte styra mina handlingar.
Det är för mycket som står på spel.

Tack för att du finns. Tack för att du står med öppna armar. Tack för att du en gång burit allt. En gång för alla. Jag lägger mig ner för att vila. I Dina händer.