En dag i februari år 1958 beslutade två människor att leva tillsammans tills döden skiljer dem åt. De bestämde sig för att för resten av livet ägna sig åt varandra, och möta livet tillsammans. Sigrid var då 27 år, och Sigfrid 42.
Den 31 augusti 2001 var en sorgens dag. Dagen då löftet nådde sitt slut. En dag som etsat sig fast i mitt minne, och som alltid kommer finnas kvar. Eller åtminstone fragment av den. Telefonsamtalet, den vilande kroppen, och lilla Josefina som inte förstod. Det var alldeles för tidigt. Det var inte rättvist. Hon hade för mycket kvar.
Trots saknaden och sorgen, har hon lämnat bakom sig så mycket glädje. Hennes och morfars tre barn har i sin tur gift sig och fått tre, tre och sju barn. I gemenskapen med dessa människor inser jag glädjen i att tillhöra en familj. Hela mitt hjärta fylls med glädje när jag sitter i soffan påsken 07 och knappt hör mina egna tankar för allt ståhej runt omkring. Denna påskhelg har vi samlats i Rusksele. För att fira påsk, och för att fira ingången i ett äktenskap. Vi var 21 personer som samlades. Alla tre syskon, deras respektive och alla tillhörande barn plus deras respektive.
Att höra ihop. Tillhöra. Vara en del av en gemenskap. Inte på grund av prestation eller egenskap. Bara för att jag är född till det. Ingenting har jag gjort för att förtjäna det, och jag vill tro att ingenting jag gör kommer att utesluta mig.
Jag önskar att när min dag kommer, den dag då Herren kallar mig hem, ska även jag lämna mer glädje än sorg efter mig.
Denna glädjens helg började för några av oss redan i torsdags. Några anslöt under fredagen. Förutom påskmat och bröllop har vi hunnit med att promenera, grilla, spela spel, bada i badtunna och fått en guidad tur på Vindelåns Snickeri AB. Snickeriet drivs av min morbror Samuel och hans bror Rickard. Det var kul att få veta närmare vad det är de sysslar med (de tillverkar dörrkarmar, främst till ytterdörrar) och det är väldigt inspirerande att lyssna på sanna entreprenörer. Önskar verkligen att jag var mer entreprenöriell än jag är.
På söndagen klockan 14:00 var det dags för kyrkklockorna att ringa. Vi gick in i Vilhelmina kyrka och tog plats ganska långt fram på höger sida. Det var en fin gudstjänst, och gifta blev de, Lena och Tobias. Nedan kommer det alldeles snart att finnas bilder från helgens aktiviteter.
Den 31 augusti 2001 var en sorgens dag. Dagen då löftet nådde sitt slut. En dag som etsat sig fast i mitt minne, och som alltid kommer finnas kvar. Eller åtminstone fragment av den. Telefonsamtalet, den vilande kroppen, och lilla Josefina som inte förstod. Det var alldeles för tidigt. Det var inte rättvist. Hon hade för mycket kvar.
Trots saknaden och sorgen, har hon lämnat bakom sig så mycket glädje. Hennes och morfars tre barn har i sin tur gift sig och fått tre, tre och sju barn. I gemenskapen med dessa människor inser jag glädjen i att tillhöra en familj. Hela mitt hjärta fylls med glädje när jag sitter i soffan påsken 07 och knappt hör mina egna tankar för allt ståhej runt omkring. Denna påskhelg har vi samlats i Rusksele. För att fira påsk, och för att fira ingången i ett äktenskap. Vi var 21 personer som samlades. Alla tre syskon, deras respektive och alla tillhörande barn plus deras respektive.
Att höra ihop. Tillhöra. Vara en del av en gemenskap. Inte på grund av prestation eller egenskap. Bara för att jag är född till det. Ingenting har jag gjort för att förtjäna det, och jag vill tro att ingenting jag gör kommer att utesluta mig.
Jag önskar att när min dag kommer, den dag då Herren kallar mig hem, ska även jag lämna mer glädje än sorg efter mig.
Denna glädjens helg började för några av oss redan i torsdags. Några anslöt under fredagen. Förutom påskmat och bröllop har vi hunnit med att promenera, grilla, spela spel, bada i badtunna och fått en guidad tur på Vindelåns Snickeri AB. Snickeriet drivs av min morbror Samuel och hans bror Rickard. Det var kul att få veta närmare vad det är de sysslar med (de tillverkar dörrkarmar, främst till ytterdörrar) och det är väldigt inspirerande att lyssna på sanna entreprenörer. Önskar verkligen att jag var mer entreprenöriell än jag är.
På söndagen klockan 14:00 var det dags för kyrkklockorna att ringa. Vi gick in i Vilhelmina kyrka och tog plats ganska långt fram på höger sida. Det var en fin gudstjänst, och gifta blev de, Lena och Tobias. Nedan kommer det alldeles snart att finnas bilder från helgens aktiviteter.
Lite Settlers
Josefina
Jakob, Thomas, Linus
Jesper och Jakob
Utflykt...
...med grillning. Sören, Robin, Julia
Jennifer och Tobias
Här har nån varit och gnagit...
Rundtur på Vindelåns Snickeri
Grattis Linus 24 år!Lena & Tobias
Tyvärr medförde denna goa glada helg inte många tillfällen till eftertanke. Men i bilen på väg hem hann tankarna ikapp, och jag drabbades av samma glädje som den på Palmsöndagen. När vi stod med barnen i händerna och skulle tåga in i kyrkan viftandes med palmblad. Då kom insikten om vilken glädje folket måste känt den där dagen då Jesus red in i Jerusalem. Och vilken glädje den kommande högtiden representerar. Och hjärtat bubblar över. Av tacksamhet och frid.
VAD FINT SKRIVET!! Jag är glad att du är tillbaka på sydligare breddgrader ;D PUSS
SvaraRadera