Återigen vill jag säga tack till min skapare. Jag vill tacka för allt jag blivit given och välsignad med. För allt jag sluppit, och allt jag blivit beskyddad ifrån.
När jag sitter här mitt i natten är det den dominerande tanken som kommer till mig. Tack.
Även om framtiden är oviss, och jag ser på de närmsta veckorna med viss nervositet, vet jag ju att jag aldrig är ensam. Vad som än händer, vill jag göra Guds vilja, och påminna mig om allt jag har att vara tacksam för. Medveten om att allt jag har idag kan ryckas ifrån mig på bara några ögonblick. Alla ägodelar, all bekvämliget och all kärlek. Allt jag upplevt, allt jag lärt mig. Alla möjligheter och alla idéer. All övertygelse, tro och allt hopp. Därför vill jag påminna mig själv, och alla andra, att vara tacksam för stunden. För det som är nu. Den kommer aldrig tillbaka.
Tack för allt hittills.
Ditt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar