När solen går ner, och allt blir mörkt. När ljuset verkar långt borta och oåtkomligt. När allt känns jobbigt och tungt. Då vet jag hur jag ska hantera det. Jag vet vart jag ska vända mig. Mitt liv har aldrig varit särskilt stormigt, men när vindpustarna kommer vet jag var jag söker lä. Paulus skriver i Romarbrevet, kap 15 och vers 13; "Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft." Vad betyder då detta? Att vi alltid ska känna frid och överflöda i glädje? Nej, snarare tvärtom. Paulus vet att livet är tufft. Det är inte alltid skoj och glatt och fridsamt. Men TRON är! Tron ger oss hopp och visshet om att de vindar som blåser runt oss inte kommer slita och dra i oss för alltid. Allt det svåra och tunga har ett slut. Någon gång. Och tills dess är Gud med oss varje steg vi tar. När vi inte orkar längre bär Han oss. Han har inte lovat oss att ge oss en väg förbi motgångarna, men Han ger oss alltid en väg igenom! Jag sätter mitt hopp till Gud, och vet att Han kommer till min hjälp. Han har gett mig glädje och frid i tron. En glädje som inte ska förväxlas med våra kortvariga känslor som kommer och går. Utan en glädje som finns även när det är tufft.
Men det jag tycker är svårt, är att ge tröstande ord till andra. Många gånger när mina vänner kommit till mig och berättat något jobbigt som har hänt, blir jag alldeles ställd. Mitt hjärta känner med dem, men ger inget uttryck för det. Jag tycks inte kunna få dem att förstå att jag delar deras smärta, att deras tårar är mina tårar. Men ännu jobbigare är det att jag inte finner de rätta orden till tröst. Vad ska jag säga? Vad behöver den här personer höra just nu? Jag sitter där och försöker förstå alla känslor som min vän upplever och komma fram till vad jag skulle vilja höra. Men det funkar inte. För vi är så olika. Människor fungerar inte likadant.
Det är frustrerande. För är det något jag vill så är det att finnas där för mina medmänniskor. Att mina vänner ska både veta och känna att de kan komma till mig när det krisar. När de behöver tröst.
Så min bön till vår Allsmäktige Fader just nu är; hjälp mig att hjälpa. Ge mig vishet om vad mina sårade och sorgsna vänner behöver ifrån mig. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar