Det blir aldrig som man tänkt sig

Livet förändras. Ibland drastiskt, ibland stegvis och långsamt. Vissa saker består under en längre tid, medan andra saker knappt hinner landa innan de är borta igen. På nåt sätt är det bara att acceptera. Människor, situationer och tankar kommer passera en, och till en viss del är det vi själva som avgör hur länge de får vara kvar i våra liv. Men ibland är det utom den egna kontrollen. Tankar vi inte vill tänka kan etsa sig fasti vårt inre, och människor vi tycker om försvinner.
Idag har jag haft en ganska låg dag. Inget blev som jag tänkt det. Gråten pressade under ögonen, redo att när som helst tränga fram. Det jobbigaste är när jag inte vet varför. Är det bara tröttheten? Eller ligger det något mer bakom? Oftast kan jag strunta i att humöret inte är på topp, och fortsätta med vardagen ändå, men inte dagar som denna. Jag knappt fått något gjort och klockan är redan elva.
Dagar som denna får mig alltid att tänka till lite extra. Kanske är det för att jag söker efter orsaken, eller så sugs jag bara ner i nåt sorts träsk av destruktiva tankar och självömkan. I alla fall så kom jag att tänka på just det här med hur livet förändras. Hur man plötligt kan ha hamnat i en situation och sedan lika plötsligt vara ur den. Utan att förstå varken hur man kom dit eller hur man kom ur den. Det behöver inte nödvändigtvis vara något negativt, jag kan bara konstatera en förändring. När man börjar titta närmare på det kan man dock urskilja vissa detaljer, som kan vara en bidragande orsak. När man till exempel ser på olika relationer till människor. Något som blir väldigt tydligt när jag ser tillbaka på mina få år som någorlunda vuxen är just det att människor "fastnar" i olika grad. En del personer som man tyckt att man stått jättenära har tynat bort ur ens liv. Av till synes oförklarliga skäl. Medan andra, ibland helt otippade relationer, finns kvar i vått och torrt.
Det här blev ett väldigt rörigt inlägg, men det är ganska rörigt i mitt huvud just nu. Det jag egentligen ville komma fram till är att saker och ting förändras och vissa saker måste få göra det. Jag måste kunna acceptera att det är utom min kontroll och att saker inte alltid är vad de utgett sig för att vara, när man sitter med alla korten på bordet. Jag tror jag måste lära mig att bemöta nya företeelser i mitt liv lite mera återhållsamt, för att få lite perspektiv på situationen innan jag är mitt inne den. Annars är risken att jag försummar det som jag redan har, men som kanske behöver lite mer omvårdnad för att inte dö.
Som sagt, rörigt värre, men jag hoppas det är läsbart i alla fall.
Nu måste jag läsa lite läroplaner innan jag till sist får krypa kojs.
Natti natti.