Ett ganska intetsägande blogginlägg

Idag har vi haft olika workshops i kommunikation. Jag på det som handlade om foto. Vi fick bland annat några uppdrag, abstrakta saker vi skulle ta bilder på. Det var väldigt skönt att få gå ut och röra på sig, istället för att bara sitta inne och ta in information. Men samtidigt hade vi ett uppdrag att utföra under en viss tid, och mer stress är inte riktigt vad vi behöver just nu.

Vi hade dock ganska roligt. Vi träffade Manno, en pizzabagare, som gärna lät oss fotografera honom in action.

Han var supertrevlig, och som tack för hjälpen fick vi en pizza (jag undrar också hur den logiken fungerade, men jag gillar den!). Tänk så trevliga människor det finns! Jag blev helt varm i hjärtat :)
Vi var även i Sveriges minsta domkyrka för att ta lite bilder. Den var oerhört fin, men vi hittade inget som passade vårt uppdrag.
Härnösand verkar i alla fall vara en mysig liten stad. Fin och trevlig. Men väldigt blöt för tillfället.

Nu ska jag springa iväg till stationen och möta Isa, som är på väg hit.

Hade!

SIDA Civil Society Center

Japp, där befinner jag mig för tillfället. Kom hit i söndagskväll, och har nu avverkat en och en halv dag. Det är sjukt mycket information att ta till sig och dagarna är långa. Men det mesta är intressant och känns faktiskt givande. Idag pratar vi om demokrati, men på ett helt annat sätt än jag fått göra tidigare. En otroligt pedagogisk lärare som lyfter fram massor av olika perspektiv och får oss att tänka till både en och två gånger extra innan vi formar en åsikt. Ikväll ska vi se en film om nordenfödda personer som valt att bli "självmordsbombare", och också få träffa en regissören till filmen. Ska bli riktigt spännande.

Syftet med kursen är bland annat att vi ska få "en fördjupad bild av globala rättvisefrågor och olika former av svenskt utvecklingssamarbete". Vi får väl se vad jag lärt mig till nästa fredag :)

Under tiden försöker jag också skriva en hemtenta om skolans samhällsuppdrag, skulle kunna vara roligare, men det är svårt att plugga när när hjärnan blir så fullproppad med info dagarna i ända.

En släng av resfeber börjar infinna sig. Nu är det mindre än tre veckor kvar tills vi åker. Aah! Vad ska jag packa? Kommer jag förstå något överhuvudtaget när jag är därborta? Kommer 6 månader kännas som en lång tid? Eller alldeles för kort? Kommer jag klara mig, eller bryter jag ihop det första jag gör när jag kommer dit?

Nu ska jag i alla fall försöka få mig en tupplur innan det börjar igen.

Allt gott!