Något vemod har ännu inte kommit över mig när jag gått igenom de saker som jag haft förvarat i mitt rum, men det är en speciell känsla att packa ner alla sina tillhörigheter i lådor. Det blir inte bara en tillfällig flytt för några års studier, som jag hade tänkt. Jag har svårt att se att Jönköping kommer kännas som hemma, jag menar hemma kommer ju alltid vara det gråa huset i södra Årsta, där jag hoppat hage, lekt kurragömma och vinkat till Lennakatten när den tuffat förbi om somrarna. Men min barndomsidyll är redan såld och mamma och pappa och lillebror är på väg till en liten lägenhet på andra sidan stan. Och jag, som inte har hittat någonstans att bo i Jönköping, har inte en aning om var jag ska göra av mina möbler och flyttlådor medan jag sover på min systers soffa. Om det i vanliga fall är tråkigt att packa, så blir det tusen gånger värre när man ska lämna något för att komma till inget.
Men det löser sig på något vis, jag är helt övertygad om det. Jobbig väntan tills dess bara.
På måndag är det inskrivning på högskolan, och jag ser fram emot att få börja studera igen. Ska bli roligt att läsa, nu när jag äntligen hittat något jag verkligen vill läsa! Och förutsättningarna är bättre denna gång än i höstas - ska verkligen köra hårt nu, och göra detta helhjärtat.
Fler gånger än en kommer säkerligen saknaden av Uppsala komma över mig. Mina kära vänner. Kan inte förstå hur jag kan vara så välsignad, blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Vilken Gud som förser! Jag har hopp om att få nya vänner när jag nu flyttar till en ny stad, men det ger inte mindre plats i mitt hjärta för de jag redan har, och tänker behålla.
En dag kvar i Uppsala, sen bär det av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar