fredag 24 april 2009

Det är nu som solen skiner

Nu händer (äntligen? :P) det som inte hänt på ganska precis fem månader: ett blogginlägg! Varför vet jag inte, varken varför de slutade komma eller varför det kommer ett nu :)

Ute skiner och värmer solen, ändå sitter jag inne vid datorn. Söker och söker och söker efter information till ett grupparbete, men kör fast hela tiden. Vet egentligen inte vad det är för information jag behöver, ännu mindre hur jag ska hitta den, det är väl därför jag inte kommer någon vart. Ska kanske ta tag i att läsa lite av kurslitteraturen istället och se om jag får någon inspiration.

Som tur är har jag fått åtminstone en måttlig mängd sol idag, åt lunch med pappa på piren och avslutade med glass i solskenet. Så otroligt underbart att värmen är här, jag har längtat så! Sol och kjol. Helt fantastiskt. Nu har pappa åkt vidare, och jag ska som sagt försöka plugga. Men istället kommer jag på mig själv med att låta tankarna försvinna lång, långt bort.

För tillfället ägnas mycket tankeaktivitet till att komma underfund med mitt liv. Var är jag, vad gör jag? Jag trodde liksom så länge att jag visste vem jag var, hur jag var och vad jag ville och värdesatte. Och nu plötsligt känns det som att jag tappat bort mig i en djungel av nya ansikten, situationer, uppgifter och tankar. På nåt vis känns det som att mitt liv mer vänts upp och ner av att flytta till Småland än det gjorde när jag hamnade i Argentina.
För tillfället kan jag komma på två anledningar till detta: För det första så kändes oftast tiden i Argentina så overklig, och framför allt så långt ifrån (inte bara geografiskt) mitt vanliga "riktiga" liv så det kändes inte som en del av det. Mer som en häftig upplevelse som kommer finnas kvar i mitt minne för alltid. Medan tiden här i Jönköping ju helt klart är en del av mitt liv; det här är mitt liv. Den andra anledningen kan ju vara att det inte är Jönköping som stad, Jibs som skola, eller Jönköping Pingst som kyrka, som vänt upp och ner på mitt liv, utan att den person som fått den mesta av min vakna tid här, har stått för det. Förmodligen är det en blandning av båda.

Det här är mitt liv just nu. Och trots att jag inte riktigt funnit min plats här ännu så är det ingen idé att försöka intala mig nåt annat. Här och nu. Jag kom hit med helt andra förväntningar än hur det har visat sig bli - en del till det bättre (otroligt mycket bättre!) och en del faktiskt till det sämre. Men det är här och nu mitt liv är. Gårdagen har varit och morgondagen vet man aldrig om den kommer. Men jag har den här stunden, med all dess charm och skugga. Det finns inget om eller när - det är nu det gäller!

Jag är hypertaggad! För ett grupparbete jag inte vet hur jag ska göra, en tenta jag inte vet hur jag ska plugga till, en annan jag inte vet hur jag ska hinna plugga till, en sommar ev utan sommarjobb men dock en sommar :) och en helg utan planer! Jag är redo - bring it on!

3 kommentarer:

  1. Älskade du! Fortsätt skriva! Det ger så mycket och är underbart att läsa! Framförallt nu när vi inte ses så ofta! JAG SAKNAR DIG! Kom hem snart!! (du har vunnit ett pris oxå. KOlla in min blogg för att se. Känn dig hedrad men inte tvungen att besvara!) Chaaoou mi amoor!

    SvaraRadera
  2. Malin! Du är verkligen saknad här i Uppsala men tänk vad spännande livet är ändå. Morgondagen vet vi ännu inte vad den har i beredskap för oss men vila i att Gud är med dig alla dagar. Du är underbar och jag tror någonstans (även om det är svårt att erkänna) att du är på rätt plats. Hoppas få se ditt anlete här i Uppsala, åtminstone på besök=) Puss och kram

    SvaraRadera
  3. Söta Malin! Du är verkligen saknad här i Uppsala. Det är spännande ändå att inte alltid veta vart vägen leder, men ändå tryggt att veta att Gud alltid vet=) Jag tror dock (även om det tar mig emot) att du är på rätt plats för den tid som nu är. Men jag hoppas innerligt att vi snart får träffas och bara "hänga". Puss och kram

    SvaraRadera