Hard to fake

Jag önskar verkligen att jag var smartare ibland, det finns så mycket smarta människor! Och då menar jag inte främst mer pålästa eller mätt i mängden högskolepoäng, utan förmågan att ta in information, tolka och applicera den, och sen också komma ihåg den. Det senare har verkligen blivit ett problem för mig det senaste, och inte bara när jag pluggar utan också generellt. I vilket fall så satt jag och tänkte konferensen i New York (eftersom jag sitter med den tråååkiga rapporten man måste skriva) och på att ibland är man i en grupp med människor som får en tänka: "men alltså kom igen, menar den här personen allvar? åh sån dum idé!" eller: "suck, jag måste verkligen göra allt i det här grupparbetet om det ska bli nåt vettigt av det". Och andra gånger är man i en grupp där tankarna istället blir: "oj, nu har jag inte tillfört nåt vettigt på länge, dags att säga nåt - men vad!?" eller: "hm..undrar om det här är en bra idé...eller kommer jag bara göra bort mig om jag säger det här högt...?". Haha, nån som känner igen sig? I vilket fall brukar jag bestämma mig för att inte styras av sånna tankar (vilket är lättare sagt än gjort), för alla måste faktiskt få möjlighet att bidra med sina tankar och idéer och det är faktiskt inte säkert att jag har sån stenkoll som jag kan tro ibland, och likaså brukar jag tänka att det är struntsamma om jag gör bort mig eller inte; jag måste ju lära mig! Om man inte chansar och satsar förlorar man såklart inte, men man vinner inget heller. Det jag funderar över är i vilken grupp man lär sig mest? Den där jag måste ta allt ansvar och göra det mesta själv, eller den där jag kan få bli "upplyst" av andra som kan mer och bli tvungen att utmana mig själv för att försöka ta mig till samma nivå? Jag vet ärligt talat inte. Svaret är kanske bara att man lär sig olika saker...