Nu är snön och jag bästisar igen! Efter ett ungdomsmöte med underbar lovsång på LO, vandrade jag hem. Eftersom det ännu inte var plogat vadar jag genom en halvmeter snö och tar vägen över fotbollsplanerna. Klockan är halv elva och jag ser inte en människa. Det börjar bubbla i mig av glädje. Så jag springer genom min vita och otrampade kompis. Tittar upp på den svarta himlen. Och är glad. Snön är här. Den kommer försvinna snart igen. Men nu är den här. Vad jag har saknat dig. Och vad vacker du var imorse. När jag klev utanför dörren kl 8 för att åka till jobbet, så låg du där. Alldeles gnistrande i solen. Du är som finast nu.

Tack Gud för att du gjort naturen så vacker!