Denna fantastiska Josef. Tänk vilka otroliga prövningar han utsatts för. Förådd av sina bröder, såld som slav kommer han till ett land vars kultur och språk han förmodligen inte känner till. Där börjar han ändå arbeta sig uppåt. Och det går bra för honom. Han gör rätt för sig. När hans herres fru börjar locka honom till snedsteg, är han stark nog att stå emot. Men blir därför oskyldigt anklagad och slängd i fängelse. Men han ger ändå inte upp! Han blir om och om igen nerslängd till botten, men börjar ändå genast sträva framåt. Också i fängelset arbetar han sig uppåt och får chans att visa vad han går för, för att så småning om bli betrodd till att leda hela riket!
Denna berättelse skulle jag och Linda förmedla till barnen i söndagsskolan i söndags. När vi planerade upplägget dagen innan kände vi oron för att inte "lyckas" denna gång heller. Att barnen skulle vara helt ointresserade och bara ägna sig åt att skratta åt varandra. Dessutom var vi säkra på att pysslet vi planerat till texten var alldeles för tjejigt och att killarna knappast skulle låta sig roas av att klistra klistermärken.
Men ack så fel vi hade! Barnen satt helt fängslade och kunde inte dölja sin iver att berätta vad de visste om Josef. Och när vi kom till pysseldelen fortsatte de att vara helt underbara och istället för att riva och slita i pennor och klistermärken för att få de bästa och de flesta (som barn kan göra, eller var det bara jag som var så?), tog de det lugnt och delade med sig av det som fanns.
Och jag tror att det budskap vi försökte förmedla nådde fram. Förhoppningsvis ligger det någonstans i deras hjärtan och gror. Och den dagen de möter svårigheter och problem kommer de minnas orden om att göra sitt bästa och lita på Gud. Det är i alla fall min förhoppning och min bön. Liksom att jag ska göra det.
Resten av helgen har också varit bra. Träffade Emelie i lördags kväll och timmarna flöt iväg medan vi pratade om Indien, jorden-runt-resa, vänner och Gud. Supertrevligt. Igår kväll tog jag en promenad med Helene, Charlie och Snobben. Kallt och blåsigt, men ändå skönt, och ett välbehövligt återseende.
Jag lyckades till och med ta mig iväg och träna på kvällen. Styrkemedel med Mårten. Helt okej. Skönt med enkla stegkombinationer. Dock blev träningsvärken i vaderna värre och nu tror jag att jag har benhinneinflammation. Åtminstone känns det väldigt mycket så.
Nu har vi nyss haft team-samling och jag känner mig uppmuntrad och laddad.
Herre, gör mig mer lik Josef. Lär mig att lita på dig. Lär mig att lägga allt i Dina händer. Nu och alltid.
Denna berättelse skulle jag och Linda förmedla till barnen i söndagsskolan i söndags. När vi planerade upplägget dagen innan kände vi oron för att inte "lyckas" denna gång heller. Att barnen skulle vara helt ointresserade och bara ägna sig åt att skratta åt varandra. Dessutom var vi säkra på att pysslet vi planerat till texten var alldeles för tjejigt och att killarna knappast skulle låta sig roas av att klistra klistermärken.
Men ack så fel vi hade! Barnen satt helt fängslade och kunde inte dölja sin iver att berätta vad de visste om Josef. Och när vi kom till pysseldelen fortsatte de att vara helt underbara och istället för att riva och slita i pennor och klistermärken för att få de bästa och de flesta (som barn kan göra, eller var det bara jag som var så?), tog de det lugnt och delade med sig av det som fanns.
Och jag tror att det budskap vi försökte förmedla nådde fram. Förhoppningsvis ligger det någonstans i deras hjärtan och gror. Och den dagen de möter svårigheter och problem kommer de minnas orden om att göra sitt bästa och lita på Gud. Det är i alla fall min förhoppning och min bön. Liksom att jag ska göra det.
Resten av helgen har också varit bra. Träffade Emelie i lördags kväll och timmarna flöt iväg medan vi pratade om Indien, jorden-runt-resa, vänner och Gud. Supertrevligt. Igår kväll tog jag en promenad med Helene, Charlie och Snobben. Kallt och blåsigt, men ändå skönt, och ett välbehövligt återseende.
Jag lyckades till och med ta mig iväg och träna på kvällen. Styrkemedel med Mårten. Helt okej. Skönt med enkla stegkombinationer. Dock blev träningsvärken i vaderna värre och nu tror jag att jag har benhinneinflammation. Åtminstone känns det väldigt mycket så.
Nu har vi nyss haft team-samling och jag känner mig uppmuntrad och laddad.
Herre, gör mig mer lik Josef. Lär mig att lita på dig. Lär mig att lägga allt i Dina händer. Nu och alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar