Vår i mitt hjärta

Marken är alldeles hård.

Den känns alldeles frusen.

Tjälen har hunnit krypa långt ner marken nu.

Men jag har solen i ansiktet,

och varma vindar möter mig där jag går.

Borta vid horisonten ser jag blommande träd. Det är långt dit.

Men när jag går känner jag i vinden hur jag kommer

närmare och närmare solskenet.

Det är vackert, och det är underbart.

Jag lämnar detta frusna land,

och går mot varmare, ljusare tider.

Det mest fantastiska är att vi är så många som går här tillsammans.

Med samma mål i sikte.

Jag märker hur det går fortare och fortare,

alla är ivriga nu,

vi springer.

Till vår stora glädje märker vi

att anledningen till att vi närmar oss målet

så fort inte är för att vi springer,

utan för att värmen och ljuset möter oss!

De strömmar emot oss som en vind som smeker ansiktet.

Snart är vi där...