Magvärk men hjärtefrid

Sitter uppkrupen i min sköna säng. Njuter av att jag kan sitta här med min nyinköpta dator och skriva, utan att oroa mig för att skärmen ska gå av. Magen värker, men i hjärtat är det lugn och ro. Och får jag välja så har jag det helst så.

Det har varit en hektisk vecka, men bara fylld med positiva saker. Har varit väldigt skönt att ha huset för mig själv litegrann. I måndags hade jag teamet här, och vi pratade om att vara vän med Gud, och hur underbart det är. Låter kanske flummigt. Men sanningen är att det är den bästa vän man kan ha.

I tisdags kom Helene hit och medan vi smällde i oss varsin semla pratade vi om allt som hänt sen sist. Blir tyvärr inte så ofta nuförtiden, men det är underbart de gånger som blir. Älskar dig vännen! En annan kär vän cyklade jag ut till Eriksberg i minusgrader för att träffa häromdagen :) Elina satt och kollade på Apornas planet när jag kom, och jag fattade ingenting. Hon förklarade det mesta, men jag förstår inte hur Thades hann bli president i USA (eller i hela världen?) när han hela tiden var på den andra planeten? Om någon känner för att förklara det för mig, så gör gärna det. Sen lagade vi mat och hyrde Just my luck och satt och mös. Sen bar det av hemåt igen.
Igår kom Frida hit och vi kollade på The Pursuit of Happiness och tryckte i oss godis. Vilket påminner mig om att jag faktisk har varit och tränat under veckan också. Vet inte exakt vilken dag det var, men den dagen avlutades med Alias hemma hos Andreas. Också en väldigt trevlig kväll.

Jag vill ägna några ord åt min fantastiska vän Isabel. En tjej som inte ger sig själv särskilt mycket cred för det hon gör, men som gör så mycket fantastiskt. Vi har inte känt varandra särskilt länge, men ändå så förstår vi varandra så bra. Jag är tacksam för vår vänskap.

Jag skulle kunna ägna resten av mitt liv bara åt att beskriva alla fantastiska människor jag har runt mig. Men för tillfället nöjer jag mig med att säga ett stort kollektivt TACK till alla er som finns i mitt liv. Framför allt går det till min familj och mina vänner, men också till alla er som jag inte känner så bra, men som ändå utgör en del av mitt liv.

Snart faller mina ögon ihop och det är dags att vaggas till sömns i Guds trygga famn.