Eftermiddagsfunderingar

Satte mig på sängen och kände en enorm lust att lägga mig ner, vilket förmodligen skulle innebära en stunds slummer. Eller ska jag ta och läsa lite i Bibeln? Fast just det, den ligger ju där nere. Åh, vad jobbigt. Jag kan ta det senare.
Men, det var ju inte så det skulle vara. Det där med vilja och känsla. Att göra det jag vet är rätt och bra, istället för det jag känner för, som kan vara lite sisådär och oftast det mest bekväma.

Tar mig i kragen, går nerför trappan, hämtar Bibeln och tar ett mannakorn. Romarbrevet, kapitel 5, vers 6. "Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne." Jaha, och vad betyder det då? Jag funderade ett tag, men kunde inte komma på någon annan innebörd än det som meningen faktiskt konstaterar. Det var ju så, att Jesus dog i vårt ställe, medan vi fortfarande var svaga och det var i precis den tid Gud ville. Okej, men betyder det att vi inte är svaga längre? Det är vi ju faktiskt inte. Vi har ju del i Guds styrka. Han bistår oss ju med allt. Och varför har vi del i Guds styrka? Därför att vi står i nära relation till Honom. Vilket är möjligt eftersom Han skickade sin son som dog för oss.

När jag sedan läser sammanhanget, förstår jag vad Paulus menar. I alla fall vill jag tro att jag gör det. Han konstaterar i nästa vers att det är knappt att någon vill gå i döden för en god människa. Men Jesus dog för oss, vi som är ogudaktiga och syndiga. Det visar hur enorm Guds kärlek är till oss. När nu detta är gjort - Jesu död och uppståndelse, står vi rättfärdiga genom tro. Endast tro behövs för att stå rätt ställd inför Gud. Vi är frälsta, räddade, säkra. Och "om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade". Om vi som fiender blir hjälpta av Jesu död, hur mycket ska då inte vi som nu är rättfärdiga bli hjälpta av Jesu liv.

I Jesu namn finns kraft, därför att det är liv i det.

Liv som vi får ta del av.

Amen