Första dagen

Idag strax efter nio blev jag inskriven på programmet International Economics and Politics vid Jönköping International Business School. Yay! (?) Efter ett par timmars information, samlades alla nollor på minstaste ytan för att bli omhändertagna av sina faddrar. Efter att har stått och väntat och undrat vad som komma skall en bra stund, blev vi serverade lunch. Sedan kom till sist faddrarna och vi blev indelade i grupper. Efter det har dagen rullat på med diverse aktiviteter. För min del avslutades kvällen med cocktail-mingel på skolan, ett tillfälle att snofsa till sig, prata med sina medstudenter och smöra in sig hos lärare.
Första dagen är avklarad, skönt. Nu vet jag mer vad som väntar, och har gjort mig en uppfattning om vilka insparksaktiviteter som är värda att gå på, och vilka jag helst står över. Champagne-galoppen imorgon är en av de som hör till den senare kategorin. Just nu ser jag mest fram emot att få börja studera, vill lära mig!
Imorgon har vi Introductory Lecture, och sen ska vi kolla på lägenhet - yay igen! En trea som ligger hyfsat nära centrum och skolan (åtminstone sjukt mycket närmre än vad man någonsin skulle kunna få hemma i Uppsala). Dock är det väldigt sen inflyttning på den, men vi går dit och kollar och hoppas på det bästa, kanske vill de nuvarande gästerna egentligen flytta ut tidigare? Hehe, man kan ju alltid hoppas.

Gick och funderade idag över vilken konstig situation jag befinner mig i, men att det konstigaste är hur lite det stör mig. Jag har inget boende, vet inte vad det är för utbildning jag gett mig in på, vilka människor jag kommer möta eller alls hur jag kommer att trivas här i Jönköping. Ändå är jag här. Hade jag aldrig kunnat tro om du sagt det till mig för ett år sedan. Det är lite lustigt hur livet ter sig, hur oberäknerligt det är och hur Gud börjar jobba med ens tankar långt innan man själv är med på noterna. Jag undrar om Gud ibland gör saker bara för att retas med oss, lite på skoj liksom. Eller om han diggar ironi. Hm.

Efter cocktail-minglet kom jag tillbaka hit, och jag, Maria och Linus tog en kvällspromenad längs Vättern. Det är verkligen fint att bo så precis vid ett vatten. Promenerade bort till Linus atelje och på tillbaka-vägen stannade vi till hos Ralle.
Efter att ha gått fram och tillbaka till skolan flera gånger idag, gått omkring i klackar, promenerat och ramlat av en longboard är jag rätt öm i benen - får se hur mycket styrka som finns kvar för aktiviteter under morgondagen.

Hoppas ni sover gott inatt, det kommer jag med all sannolikhet att göra!

Hem- och mobillös

Så har jag anlänt till min nya hemstad. Resan hit började med att tåget till Stockholm var inställt, vilket ju gav lite smått panik. Började bli lite brådis till bussen från cityterminalen. Men hjälp var bara ett snabbt telefonsamtal bort - fick bilskjuts från uppsala till centralen, tack Simon för det!

Så jag hann med bussen och kom fram till Jönköping. Under resan lägger dock min mobil av (det verkar som att mitt simkort bär på något sorts virus, det har hittills dödat tre telefoner), vilket ju också ställer till med lite problem. Jag anländer utan att min syster vet om det, och när jag lyckats meddela henne det avbryts samtalet och jag vet inte var jag ska bli hämtad. Också det löste sig dock till sist. Och nu sitter jag här i min systers lägenhet och ska strax krypa ner på min madrass i vardagsrummet.

Var tidigare ikväll och tittade på en lägenhet, men den var inte mycket att hänga i julgranen. Utan hem och utan mobil.

Imorgon är första dagen på Internationella Handelshögskolan. Ska bli så otroligt roligt att börja plugga igen! Hoppas på en höst med intressanta kurser, bra boende, roliga människor och fungerande mobiltelefon. Men framför allt hoppas jag att denna nya fas i mitt liv blir en tid med nära samarbete med "han där uppe". Och jag vet att det inte blir så om jag bara är passiv och ser mina dagar passera medan jag väntar på något stort. Det är Gud och jag i Jönköping, det är det enda jag vet säkert. Here we go!

Önska mig lycka till imorgon! :)

Packning

Något vemod har ännu inte kommit över mig när jag gått igenom de saker som jag haft förvarat i mitt rum, men det är en speciell känsla att packa ner alla sina tillhörigheter i lådor. Det blir inte bara en tillfällig flytt för några års studier, som jag hade tänkt. Jag har svårt att se att Jönköping kommer kännas som hemma, jag menar hemma kommer ju alltid vara det gråa huset i södra Årsta, där jag hoppat hage, lekt kurragömma och vinkat till Lennakatten när den tuffat förbi om somrarna. Men min barndomsidyll är redan såld och mamma och pappa och lillebror är på väg till en liten lägenhet på andra sidan stan. Och jag, som inte har hittat någonstans att bo i Jönköping, har inte en aning om var jag ska göra av mina möbler och flyttlådor medan jag sover på min systers soffa. Om det i vanliga fall är tråkigt att packa, så blir det tusen gånger värre när man ska lämna något för att komma till inget.

Men det löser sig på något vis, jag är helt övertygad om det. Jobbig väntan tills dess bara.

På måndag är det inskrivning på högskolan, och jag ser fram emot att få börja studera igen. Ska bli roligt att läsa, nu när jag äntligen hittat något jag verkligen vill läsa! Och förutsättningarna är bättre denna gång än i höstas - ska verkligen köra hårt nu, och göra detta helhjärtat.

Fler gånger än en kommer säkerligen saknaden av Uppsala komma över mig. Mina kära vänner. Kan inte förstå hur jag kan vara så välsignad, blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Vilken Gud som förser! Jag har hopp om att få nya vänner när jag nu flyttar till en ny stad, men det ger inte mindre plats i mitt hjärta för de jag redan har, och tänker behålla.

En dag kvar i Uppsala, sen bär det av!

Hemkommen, och på väg vidare

På tres-gringas.blogspot.com har ni kunnat följa min resa till och vistelse i Argentina. Det har varit många äventyr, kulturkrockar men också mycket vardag. Det är med många nya erfarenheter och säkert även lärdomar som jag nu sitter i mitt kök och filosoferar. Mer om resan kanske dyker upp senare, men än så länge är det alldeles för färskt för att reflektera för mycket. Det får komma efterhand.

Jag har hunnit landa en aning i mitt Uppsala, men är redan på väg. För knappt två veckor sedan satt jag och Linda fast i trafiken i Buenos Aires, för att komma till flygplatsen 25 minuter innan avgång. Spänd nervositet förbyttes i otrolig lättnad när vi fick veta att alla passagerare hade suttit fast i trafiken i timtal, och planet därför var försenat.
Så vi kom hem. Och nu packar jag igen. Denna gång ska allt ner. Familjen flyttar från huset till en liten lägenhet utan förråd, och allt måste ut. Synd för mig att jag inte hittat något boende i Jönköping så att jag har någonstans att göra av grejerna. Men det löser sig så småning om.

Förutom att packa så ägnas denna vecka åt att böna om pengar från försäkringsbolaget och att säga hej då till alla kära Uppsala-bor. Förhoppningsvis blir det många besök hit under hösten, och mellan dem får ni följa mitt förmodligen superspännande liv i Jönköping som tar sin början någon gång under kommande lördag.

Hade!