Magvärk men hjärtefrid

Sitter uppkrupen i min sköna säng. Njuter av att jag kan sitta här med min nyinköpta dator och skriva, utan att oroa mig för att skärmen ska gå av. Magen värker, men i hjärtat är det lugn och ro. Och får jag välja så har jag det helst så.

Det har varit en hektisk vecka, men bara fylld med positiva saker. Har varit väldigt skönt att ha huset för mig själv litegrann. I måndags hade jag teamet här, och vi pratade om att vara vän med Gud, och hur underbart det är. Låter kanske flummigt. Men sanningen är att det är den bästa vän man kan ha.

I tisdags kom Helene hit och medan vi smällde i oss varsin semla pratade vi om allt som hänt sen sist. Blir tyvärr inte så ofta nuförtiden, men det är underbart de gånger som blir. Älskar dig vännen! En annan kär vän cyklade jag ut till Eriksberg i minusgrader för att träffa häromdagen :) Elina satt och kollade på Apornas planet när jag kom, och jag fattade ingenting. Hon förklarade det mesta, men jag förstår inte hur Thades hann bli president i USA (eller i hela världen?) när han hela tiden var på den andra planeten? Om någon känner för att förklara det för mig, så gör gärna det. Sen lagade vi mat och hyrde Just my luck och satt och mös. Sen bar det av hemåt igen.
Igår kom Frida hit och vi kollade på The Pursuit of Happiness och tryckte i oss godis. Vilket påminner mig om att jag faktisk har varit och tränat under veckan också. Vet inte exakt vilken dag det var, men den dagen avlutades med Alias hemma hos Andreas. Också en väldigt trevlig kväll.

Jag vill ägna några ord åt min fantastiska vän Isabel. En tjej som inte ger sig själv särskilt mycket cred för det hon gör, men som gör så mycket fantastiskt. Vi har inte känt varandra särskilt länge, men ändå så förstår vi varandra så bra. Jag är tacksam för vår vänskap.

Jag skulle kunna ägna resten av mitt liv bara åt att beskriva alla fantastiska människor jag har runt mig. Men för tillfället nöjer jag mig med att säga ett stort kollektivt TACK till alla er som finns i mitt liv. Framför allt går det till min familj och mina vänner, men också till alla er som jag inte känner så bra, men som ändå utgör en del av mitt liv.

Snart faller mina ögon ihop och det är dags att vaggas till sömns i Guds trygga famn.

I Love the 80's

Här kommer lite bilder från den otroligt roliga och välordnade 80-talsfesten jag fick äran att bli bjuden till förra fredagen.

Linda och Maria

Rosa var en populär färg denna kväll :)

Jag, Tina och Emma

Markus och Frida

Håkan & Charlott

Jag och Helga

Det var en jätterolig kväll med sång, dans, tipspromenad och musikfrågesport, allt i 80-tals tappning såklart.

Efter denna helkväll avslutade jag, Frida och Helga med mys på andra sidan gatan. Dagen efter vaknade vi med hårkaos utan dess like, och det krävdes ett antal balsameringar innan det rett ut sig igen. Det får vara nog med tupering för det här året.

Tack Jossan och Robert för en strålande kväll!

Sitter på mitt rum och drömmer mig bort...

Fast inte på mitt rum, utan på jobbet. Lunchlådan slank ner med en väldig hast, så jag passar på att surfa runt lite. Får lite smått panik på dessa tangenter dock. Fick ny dator här igår, en jättesöt liten sak som får plats på skrivbordet, och med den föjlde ett nytt tangentbord. Det är mycket smidigare och snyggare, och det låter inte lika mycket när jag skriver, men det är något konstigt motstånd i tangenterna. Hoppas jag vänjer mig snart. Tills dess får jag fortsätta att gå tillbaka och ändra varannat ord pga utelämnade bokstäver.

Det känns bättre på jobbet nu. Det blir bara mer och mer att göra och roligare och roligare. Mer ansvar och nya lärdomar. Idag har jag suttit och omfört interimsfordringar till respektive kostnadskonto. Lite segt, men ändå skoj.

Jag har fortfarande inte skaffat mig någon outfit till kommade 80-talsfest. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, ska kolla lite på stan i eftermiddag.

Det blir en fullspäckad helg, med disco á la 80 på fredag, Mötet på lördag, där jag även ska vara värd, och ssk på söndag. Och möjligtvis ska det in andra aktiviteter däremellan + att jag har tusen småsaker jag måste ta tag i. Det är nog ingen vilsam helg som närmar sig.

Men varför skulle det vara det? Det är ju tråkigt att inte ha något att göra. Så går ju livet fortare om man fyller det med saker, tänker jag mig. Förhoppningsvis fyller jag det med till största delen betydelsefulla saker. Så att målet inte bara blir att ta sig igenom det, och komma ut på andra sidan.

Nu börjar min lunch närma sig sitt slut. Plikten kallar. Fakturor ropar på att bli konterade. Och dessutom får jag snart ett utbrott på tangentbordet.

Dags att logga ut helt enkelt.

Men först måste jag ju önska alla en trevlig fortsättning på alla hjärtans dag! Japp, jag ger vika för kommersialismen. Det är ju så fint med hjärtan överallt. Så: Ha en bra dag, och känn dig älskad! För det är du alltid!

Blessings!

Påminn mig!

Kära nån vad en vecka går fort. Kan inte förstå att det är helg redan, var tog tiden vägen?
Redan lördag. Riktigt skönt. Har hunnit sova ut, städa, rensa och promenera i solskenet.
Sitter här nyduschad och på riktigt bra humör. Det är en del till som ska hinnas med, men jag har det under kontroll.

Det är faktiskt helt otroligt hur mycket bättre man mår när man går omkring i tacksamhet. Det är underbart att tänka på allt jag har blivit välsignad med.
Nu när jag står inför ett val och blir påmind om att jag inte har någon plan för framtiden, och därför inte vet vad jag ska välja, är det klart man blir nedslagen. Jag vill ha en dröm, en vision, om vad jag önskar att Gud ska göra med mitt liv. Men i denna beslutsångest så vet jag ändå att Gud leder mig! Jag är så tacksam för att det ligger i den Högstes händer, att Han bryr sig, och att vad jag än väljer är Han med mig. Underbart!

Nu får jag lämna detta kval så länge, och återgå till att fylla i diverse ansökningar.

På återseende!

Tack Herre för allt! Jag kan inte nog tacka Dig för allt du gjort. Mitt hjärta flödar över av tacksamhet. Låt mig inte glömma den. Påminn mig dagligen om allt jag blivit given, allt jag har att vara glad över. När jag är nedstämd och arg, besviken och upprörd, påminn mig då! Påminn mig om tacksamheten. Om glädjen i att vara Din.

Tack!!

Så lätt det är att glömma att vara tacksam.
Så lätt att glömma allt man blivit given.
Vad du än har fått i ditt liv, och var du än har fått det ifrån, vill jag uppmuntra till tacksamhet!
Dels att visa den, men också, och kanske framför allt, att känna den. Inse den.
Man blir så glad!

Tack för livet
Tack för glädjen
Tack för trygghet och trofasthet
Tack för uppmuntran
Tack för allt jag är betrodd med
Tack för styrka, kraft och mod

Tack för min familj
Tack för goda vänner trogna

Tack för materiell välfärd
Tack för insikt om materiella sakers låga värde
Tack för tak över huvudet
Tack för maten jag får att äta
Tack för god hälsa
Tack för utbildning
Tack för jobb

Tack för Sverige
Tack för Uppsala
Tack för församlingen

Tack för det som varit
Tack för det som är
och tack för det som kommer

Tack för närvaron i mitt liv
Tack för allt!

Jag ska anstränga mig mer att fokusera på detta. Det må komma dalar i mitt liv, men jag vill aldrig glömma bort att uppskatta allt jag har. För det kommer dagar då jag inte har allt kvar. Mycket kan försvinna ifrån mig på ett ögonblick.

Men jag är så oändligt tacksam för att Du aldrig lämnar mig.

Ännu en vecka har passerat...

Och så går ännu en vecka mot sitt slut. Underbart. Ser fram emot den här helgen. Det är av någon anledning inget som känns jobbigt. Konstigt. För det finns saker som måste göras. Ska bland annat ha söndagsskolan på söndag, och den är inte planerad än. Men det löser sig. Det blir bra till slut. Förhoppningsvis har jag och Linda planerat klart den till ikväll.

Igår tog jag en mysig fika med Ioanna efter jobbet, och sen bar det av till Friskis & Svettis, hurtbulle som jag är (läs: inte). Det var skönt att slänga ur sig de sista krafterna, men inte så trevligt när jag sen skulle cykla hem. Fick nån konstig magknip också, så de tjugo minutrarna på cykeln var en riktig plåga.

Senare på kvällen satte jag mig för att planera lite inför team-samlingen på måndag.

Helt out of nowhere (eller..?) kom jag att fundera över vad som är riktig glädje. Vad är riktig glädje? All glädje är så kortvarig. Något för stunden. Och om den inte är det, om den är av en mer allmän och långvarig karaktär, så glömmer man den så lätt.
Jag är expert på att göra den glädje jag känner så kortvarig som möjligt. Så fort känslan infinner sig kommer jag på något jobbigt att tänka på, eller någon anledning till varför jag inte förtjänar den.
Tiden här på jorden är så...jag kan inte riktigt komma på något bra ord. Men det känns så omöjligt att göra rätt. Man tar alla dessa snedsteg hela tiden, och aldrig kan jag göra någonting helt bra.
Insikten kom då till mig. Den riktiga, sanna glädjen måste ju vara att en dag få möta Den Högste och få höra orden: "Bra jobbat Malin, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din Herre." (~ Matt 25:21).

Tänk. Det måste ju vara det ultimata.

Att Gud ser på en med välbehag.

Det är mitt mål och min mening.

Det är min längtan.