Hipp Hupp Hurra för pappa

Valborgsmässoaftons morgon. Maria och Linus är här och hälsar på. Pappa har kommit hem. Idag kommer även delar av Linus familj. Men först ska vi ner på forsränning, så här sitter jag och ska strax äta frukost. Senare idag står även mösspåtagning och en tripp till morbror Sörens majbrasa på schemat.

Igår var vi ute och vandrade i Stadsparken

och upp till Sten- Sture-monumentet. Linus fick för sig att klättra upp på kanten och titta genom det mystiska hålet, men det gav inte så mycket.

Det enda han såg var ett svart tomrum. Vi gick ner igen, förbi dammen i parken där de planterat massa tulpaner och fina blommor, Linnés 300-årsdag till ära. Undrar hur mycket som kommer finnas kvar efter denna dag dock.
Framåt kvällen kom även Robin hem från Kinna, och då åts det tårta och hipp-hupp-hurrades i efterskott för pappas 52-årsdag.

I lördags var jag och mamma på Koinonia i kyrkan. Började som vanligt med nattvard, fortsatte med undervisning av Göran L och avslutades med förhandlingar. Ämnet för kvällen var "Församlingen". Bland annat pratade han om att vi är som en segelbåt som inte bara måste parera vindarna som stormar emot oss från alla möjliga håll, utan att faktiskt använda oss av dem. Det handlar inte bara om överlevnad. Utan att faktiskt ta sig fram också. Till och med motvinden kan man använda sig av för att ta sig fram. Precis som Beltesassar som jag och Linda undervisade om i söndagsskolan. Beltesassar, vars hebreiska namn var Daniel, blir tagen som fånge från sitt land till Babylonien. Det måste ju göra en ganska deppad och uppgiven. Men Daniel var verkligen en hedersman. Han tänker inte rubba en tum på sitt levnadssätt och sina vanor bara för att en kung i ett främmande land säger det. Och trots alla motgångar han och hans vänner möter; annorlunda matvanor och traditioner, brinnande ugnar och lejongropar mm, så håller de fast vid sin övertygelse. Och detta gör att växer ännu mer i kungarnas ögon, och säkert i sin tro också. De växte i motgångarna.
Vi behöver inte bli nedslagna för att allt inte går som vi hoppas eller tror att vi vill, när vi innerst inne vet att Guds tanke är så mycket bättre. Jag vill vara som Sadrak, Mesak och Abed-Nego som när de kastas in i den brinnande ugnen inte bara förtröstar på att Gud ska rädda dem, utan är beredda att göra det även om Guds plan inte är att föra dem oskadda ur elden.
"Men om ni inte tillber, skall ni i samma stund kastas i den brinnande ugnen, och vilken gud skall då rädda er ur mina händer? Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego kungen: "O Nebukadnessar, vi behöver inte svara dig på detta. Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung. Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp"" (Daniel 3:16-18)
De var beredda att offra allt. I ett sådant kritiskt läge borde ju självbevarelsedriften sätta in och övermanna allt förstånd. Men inte i deras fall. Deras tro var tillräckligt stark.

Jag förtröstar på att Gud är med mig varje dag, i varje situation. Måhända kommer han inte lyfta mig ur alla svårigheter, men han kommer sannerligen att bära mig genom dem. Och om inte, om jag så blir lämnad helt ensam, så står jag kvar på min Guds sida. En gång beslutade jag mig för att gå över till Hans sida. Här har jag slagit ner mina rötter. Här står jag kvar.

Låt oss anstränga oss att växa i tron, så att även vi står pall när vi sätts på prov. Så att vi kan utnyttja de motvindar som vill föra oss bakåt, till att faktiskt ta oss framåt.

När Gud är med oss går det. Amen.

Will of God

I’m tired of living in this world of sin
Tired of living in this game we’re in
Been to town and now I’m back again
tired of living for the pride of men
And the world may think I’m crazy when I don’t run with them
But it’s just plain idolatry, when God can’t have all of me

I want to live for the will of God
Oh Lord, I want to follow
With all of my mind, all my heart and all my soul
I want to follow you Oh Lord

How much time will I keep wasting?
How much cheap wine will I keep tasting?
Been to church and now I’m back again
Tired of living for the pride of men
And the world may think I’m crazy when I don’t run with them
But it’s just plain idolatry when God can’t have all of me

Jason Upton; Dying Star

Herre, dig vill jag följa. Gå dit du vill att jag ska gå. Göra det du vill att jag ska göra.

Sänd mig. Sänd mig vart du vill. Jag har knackat på många dörrar. Nu har äntligen en öppnats. Ska jag gå in? Jag ser en väg, men jag vet inte vart den leder. På dig förtröstar jag. Led mig Herre. Endast din vilja vill jag göra. Nu lägger jag allt i Dina händer. Och vilar tryggt. Utan oro för framtiden, för var jag än är och vad som än händer så är Du med mig. Så underbart.

Fredag den trettonde

Jaa, skönt att man inte är vidskeplig. I så fall skulle jag väl låsa in mig själv en dag som denna.

Annars är det inte så mycket som är speciellt med denna dag, förutom att den såklart är en Guds gåva till människan att göra något gott utav. I och för sig åker pappa till Hong Kong idag. Någonting med jobbet. Apropå det kan jag ju meddela att jag med all sannolikhet kommer att åka till Hong Kong i sommar. Jag har fått mail från Kevin där jag välkomnas dit. Spännande!

Om tre timmar slutar jag jobbet för idag. Då ska jag ner på stan och fika i solskenet. Underbart.

Sen ska jag hem och mysa och förmodligen spela lite spel med vänner. Äntligen fredag.

Vi hörs på andra sidan helgen!

Tack Gud för den 8 februari 1958

En dag i februari år 1958 beslutade två människor att leva tillsammans tills döden skiljer dem åt. De bestämde sig för att för resten av livet ägna sig åt varandra, och möta livet tillsammans. Sigrid var då 27 år, och Sigfrid 42.
Den 31 augusti 2001 var en sorgens dag. Dagen då löftet nådde sitt slut. En dag som etsat sig fast i mitt minne, och som alltid kommer finnas kvar. Eller åtminstone fragment av den. Telefonsamtalet, den vilande kroppen, och lilla Josefina som inte förstod. Det var alldeles för tidigt. Det var inte rättvist. Hon hade för mycket kvar.
Trots saknaden och sorgen, har hon lämnat bakom sig så mycket glädje. Hennes och morfars tre barn har i sin tur gift sig och fått tre, tre och sju barn. I gemenskapen med dessa människor inser jag glädjen i att tillhöra en familj. Hela mitt hjärta fylls med glädje när jag sitter i soffan påsken 07 och knappt hör mina egna tankar för allt ståhej runt omkring. Denna påskhelg har vi samlats i Rusksele. För att fira påsk, och för att fira ingången i ett äktenskap. Vi var 21 personer som samlades. Alla tre syskon, deras respektive och alla tillhörande barn plus deras respektive.
Att höra ihop. Tillhöra. Vara en del av en gemenskap. Inte på grund av prestation eller egenskap. Bara för att jag är född till det. Ingenting har jag gjort för att förtjäna det, och jag vill tro att ingenting jag gör kommer att utesluta mig.
Jag önskar att när min dag kommer, den dag då Herren kallar mig hem, ska även jag lämna mer glädje än sorg efter mig.

Denna glädjens helg började för några av oss redan i torsdags. Några anslöt under fredagen. Förutom påskmat och bröllop har vi hunnit med att promenera, grilla, spela spel, bada i badtunna och fått en guidad tur på Vindelåns Snickeri AB. Snickeriet drivs av min morbror Samuel och hans bror Rickard. Det var kul att få veta närmare vad det är de sysslar med (de tillverkar dörrkarmar, främst till ytterdörrar) och det är väldigt inspirerande att lyssna på sanna entreprenörer. Önskar verkligen att jag var mer entreprenöriell än jag är.
På söndagen klockan 14:00 var det dags för kyrkklockorna att ringa. Vi gick in i Vilhelmina kyrka och tog plats ganska långt fram på höger sida. Det var en fin gudstjänst, och gifta blev de, Lena och Tobias. Nedan kommer det alldeles snart att finnas bilder från helgens aktiviteter.

Lite Settlers

Josefina

Jakob, Thomas, Linus

Jesper och Jakob

Utflykt...

...med grillning. Sören, Robin, Julia

Jennifer och Tobias

Här har nån varit och gnagit...

Rundtur på Vindelåns Snickeri

Grattis Linus 24 år!

Lena & Tobias

Tyvärr medförde denna goa glada helg inte många tillfällen till eftertanke. Men i bilen på väg hem hann tankarna ikapp, och jag drabbades av samma glädje som den på Palmsöndagen. När vi stod med barnen i händerna och skulle tåga in i kyrkan viftandes med palmblad. Då kom insikten om vilken glädje folket måste känt den där dagen då Jesus red in i Jerusalem. Och vilken glädje den kommande högtiden representerar. Och hjärtat bubblar över. Av tacksamhet och frid.

Glad Påsk!

Så var det skärtorsdag. Tycker det är lite synd att sitta på jobbet och i bilen idag, skulle gärna vara hemma och ta emot påskkärringar! Dela ut godis och sprida lite glädje. I eftermiddag åker jag med familjen upp till Rusksele, för att fira påsk och bröllop. Inte så roligt att sitta i bilen, men det ska bli skoj att komma dit. Särskilt roligt med bröllop! Dessutom har jag laddat med filmer lånade av Jörgen, så jag och Jennifer har att göra i bilen.
Igår efter jobbet tänkte jag och Isa att vi skulle ta en tur till Gränby. Jag för att lämna tillbaka kläder, hon för att påskhandla på Kvantum. Egentligen skulle jag har jobbat över, men det visade sig att jag inte behövde det.

När jag står utanför huset och väntar, ringer en aningens desperat Isabel och säger att hon inte finner sina nycklar. Okej, tänkte jag, jag får väl vänta ett tag medan hon letar. De ligger väl i nån jackficka eller så. Men efter en liten stund blir jag otålig så jag springer upp till lägenheten. Där letas det fortfarande efter nycklar.

Efter ett tag inser vi att Linda råkat tagit med sig även Isas nycklar. Var är hon då? undrar jag. Jobbar i Vänge, svarar Isa. Jaha. Då är det väl bara att åka dit och hämta dem. Så det gjorde vi. Gick ut ur lägenheten och stängde dörren utan att låsa den. Kändes riktigt knasig.
Men så kom vi till Vänge och Linda och fick nycklarna. Åkte tillbaka till lägenheten och låste den och insåg när vi rullade ut från gatan på väg till Gränby, att nu är klockan lika mycket som det var tänkt att den skulle vara när vi var på väg. Gud hade en tanke med att låta mig sluta tidigare :) .

Nu ska jag kila iväg till jobbet en stund innan vi åker.

Glad påsk på er allesammans!

Påskvecka

Så var det dags för ännu en ny vecka. Jag är helt slut efter helgen som gått och det är massa som ska hinnas med denna vecka, men jag känner mig ändå laddad. Eller, jag har åtminstone försökt samla ihop krafterna inför den. Skönt nog är den ju kortare än vanligt, om man räknar arbetsdagar. Å andra sidan blir det mindre tid till att hinna med det som måste hinnas med.
Jag måste lära mig det här. Att planera tiden, ta vara på den jag har. Kan inte gå genom hela livet och hela tiden tänka på det som ska hinnas med, det som måste göras och det som förväntas.

På torsdag sätter jag mig i bilen för att åka de ca åtta timmarna upp till Rusksele och kusinerna. På lördag är en stor dag för kusin Tobias, som ska gifta sig. Bröllopet ska stå i Vilhelmina, så det blir några mil i bilen under påsken.

När jag kommer hem kan jag ju hoppas på ett mail från Kevin och Diane i Hong Kong där de låter mig veta om jag får komma dit i sommar eller inte. Skulle verkligen vara så otroligt roligt. Samtidigt som jag såklart skulle sakna den svenska sommaren; frukost på den soliga verandan, det glittrande havet, måsskri och att bara få glida omkring och njuta av värme och ledighet. Och all grönska. Och att sitta i fören och känna saltvattnet stänka på benen medan pappa gasar på mellan kobbar och skär...Klarar jag verkligen att vara borta från allt det?


Nu är det i alla fall till att tag i dagen. Och allt vad den kommer att bjuda på. Idag ska jag anstränga mig att se Gud i allt det goda runt omkring mig.

Ha en bra dag!