Dröm, önskan eller begär?

Begär föder aldrig något gott.

Drömmar, längtan, önskan får oss att blicka framåt. De får oss att sträva mot ett mål. När vi har en dröm, har vi en tanke om vart vi vill gå, och det avgör inriktingen på vårt liv. Det är något positivt, något som gör att vi inte står stilla, utan tar oss framåt och utvecklas.

Men när denna dröm och längtan blir för intensiv, när vi blir fixerade vid tanken och inte kan släppa den. Då har det övergått till ett begär, som till skillnad från de andra, hämmar oss. Begäret hjälper oss inte att anstränga oss och vara målmedvetna. Det gör oss blinda och enfaldiga. Vi släpper fokus på allt annat, och ser bara det vi åtrår. Det är en fälla, som kan vara svår att ta sig fri från.

Då måste vi väcka varandra, göra våra medmänniskor uppmärksamma på vad som gör att de bara står och stampar på samma ställe. I broderlig kärlek, och med den andres upprättelse som syfte.

Om det är på dessa villkor vi lever, att vi behöver varandras tillrättavisning, så är ödmjukheten helt nödvändig för vår överlevnad. För utan den kan vi inte ta till oss av andras visdom.

Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet är vägen till ära.

Ords 18:12

Rädda mammorna

"Nuförtiden används mammor som strategiska måltavlor i krig
De stympas, våldtas och dödas för att sätta skräck i befolkningen."

Ge din gåva på Rädda mammorna.

Nattliga tankar

Så många känslor denna kväll. Vet inte vilken av dem jag ska beskriva eller hur. Jag vill få ur mig något, men det kommer inget. Kanske är det som en tidigare citerad författare har beskrivit, att man själv inte kan bestämma sig för att det här vill jag skriva om. Om man förs till den ön, kommer man att skriva om det. Men man kan hamna på vilken ö som helst, och det går inte att veta i förväg. Vet inte om jag helt håller med om det, men ibland stämmer det. Ibland, som han menar, skriver texten sig själv. Författaren är bara kanalen. Just ikväll är det brusigt, och ingenting kommer till mig. Och stoppa mig om jag börjar skriva massa blaj, bara för skrivandets skull. Jag vill endast skriva när det finns något som vill skrivas.

Kryper därför ner i min säng nu.
Söta drömmar till er alla!

Långhelg

Jaa, underbart har det varit med en riktigt lång helg. Har hunnit med massa, och ändå inte. Hade tänkt att jag skulle hinna fixa en del, men så blev det inte. I torsdags skulle familjen vara "barnvakter" åt Alexander, Jonathan och Julia. Vi tyckte att det skulle vara skönt att komma ut lite, så vi tog en tripp ut till Fjällnora för att grilla. Supermysigt.


På fredagen hann jag göra lite diverse saker, träffa Ioanna, kolla på modevisning i Forumgallerian där Helene medverkade, och på kvällen åkte jag och Märta ner till FC för att hjälpa till lite. Vet inte om vi gjorde så mycket nytta, men skoj hade vi. Det var en trött Malin som tog sig hem efteråt. Och sen var det upp tidigt för att åka på bröllop i Östergötland! Segt att sitta i bilen (och klänningen blev jätteskrynklig), men jättekul när vi väl kom dit. Ida och Erik gifte sig i en mysig liten kyrka, och senare var det dags för festligheter. Såå kul att träffa dessa vänner, det var så länge sen. Och trots att vi inte känner varandra jättebra längre, märks det ändå att vi har känt varandra riktigt bra, och samma känsla som fanns då, för flera år sedan, sitter fortfarande kvar. Underbart.


Sen blev det att sitta i bilen en bit in på natten, för att några timmar senare gå upp och förbereda Söndagsskolfest! Det blev en hejdundrande fest, med tipspromenad i stan, grillning i stadsparken, lekar och överraskning.

Efter allt detta åkte jag hem och slocknade. Helt slut var jag.
Och så igår var det dags för team-avslutning. Min grupp hade gemensam avslutning med lillebrors grupp, så vi blev rätt många. 17 personer var vi som grillade och umgicks. Riktigt mysigt. Så har ett helt läsår gått tillsammans med detta team av bedjare. Oj oj oj, det gäller att ta vara på tiden.

Tyvärr ägnades inte mycket av denna helg till tanke på vad ledigheten faktiskt beror på. Men Pingsthelgen närmar sig, och då har vi ju verkligen något att fira! Låt oss inte glömma vilken gåva vi fått.

På återseende!

Curly Curly

I tisdags satte jag mig i Märtas salong. Först klipptes håret en bit. Sen börjades det rullas upp på spolar. Det var inte så mysigt. Ryckigt och slitigt och långtråkigt. Sen skulle själva permanentvätskan i, luktade barndom. Sen sköljas i några minuter, ur med spolarna och sen nåt annat medel en kvart. Och till sist kammas och torkas.
När jag lämnade salongen var jag krullig. Eller nja, lockig.
Different hair, same girl.

Segt att vänta....

Färdigt!

Första eller sista?

"Det här ska blir den första dan i mitt liv. Den första och den största dan i mitt liv. Jag ska hålla kvar, den känsla jag har, att jag älskar."

Jag gillar tanken. På sätt och vis. Att se det som ligger framför, fokusera på det som kommer, istället för det som varit. Skapa sig en helt ny bild av sitt liv och utforma det efter egen önskan. Får mig att tänka på Cuelho som skriver om att glömma sin egen historia, för att vara öppen för nya. För att kärleken ska kunna strömma fritt, menar han att vi måste glömma bort oss själva och det vi varit med om. Det är lite samma tänk.

Men å andra sidan är det ju allt vi gjort, sagt, tänkt och upplevt som format oss. Vi fick massa tomma sidor när vi introducerades till den här världen, och dessa har vi ju redan börjat fylla. Vi kan inte sudda ut det, eller riva ut sidorna. Vi kan försöka glömma det. Men det kommer fortfarande att finnas kvar. Därmed inte sagt att vi ska fortsätta måla på samma teckning i all oändlighet. Jag kan ju börja på en ny. Strunta i att måla färdigt den gamla, och fokusera på den nya. Men jag är fortfarande mitt i boken. Jag kommer alltid kunna gå tillbaka och titta på det jag redan målat.

För om Herren inte dröjer, eller jag inte får leva, är det ju väldigt dumt att försöka radera ut det som varit tills nu. Vi får inte glömma att detta kanske är den sista dagen i livet. Då blir det ju ännu viktigare att se till att vi fyller sidan med det vi verkligen vill. Det vi tycker är viktigt.

Jag vill vara öppen för vad framtiden bjuder och inte låta allt som erbjuds filtreras bort av erfarenheter och förutbestämda åsikter. Men också alltid ha i åtanke att framtiden kanske inte är min. Inte den som finns här i alla fall.

(Citatet ovan är från Marie Fredrikssons låt Den bästa dagen)

Nyvaken

Sitter här i mörkret på mitt rum, trots att klockan är mitt på eftermiddagen. Har tagit mig en tupplur för att orka med kvällen och den kommande veckan. Ikväll blir det frikyrkoinvadering på BJ. Studentskivornas tid.

Tidigare idag var det söndagsskolan som gällde. Minsta gruppen. Vi pratade om Noa och hans ark. Att han, trots att alla skrattade åt honom, byggde en båt mitt på torra land, eftersom Gud sa åt honom att göra det. Hur han tog med sig några par av alla djur, och vistades på båten medan regnet bara öste ner. Och hur Gud sedan lovade att aldrig låta en sådan översvämning drabba världen igen, och gav oss regnbågen som tecken. Är inte Gud fantasifull? Han hade ju kunnat "bara" lova att inte låta det ske igen. Men som allsmäktig skapare passade Han på att göra oss något vackert att se på dessutom. Tänk vad fantastiskt att allt inte bara är gjort för att fylla en funktion, utan Han har dessutom gjort blommorna, soluppgången, landskapen etc vackra att se på. För vår skull! Bara för att tillfredställa ögat. Fantastiskt.

Nu kommer huvudvärken smygande. Dags att dra upp persiennen. Dags för nya äventyr.

Ibland säger tystnaden mer än tusen ord

Känner redan nu att detta inlägg inte kommer bli långt. Har just varit på team-samling, där vi suttit och diskuterat, resonerat och analyserat en hel massa, och jag är helt enkelt trött på min egen röst och mina egna ord. Känner mig slut i huvudet och orkar inte tänka mer på det vi pratat om. Tror att det finns ett syfte med det. När munnen och tankarna gått i ett för att utreda något, är det viktigt att sedan vara tyst inför det en stund. Låta Gud säga sitt. Långt ifrån allt går genom mänsklig tankeverksamhet att förstå. När vi kommit till en punkt där det tar stopp, är nog det vettigaste att släppa det, och låta den Allsmäktige föra oss till svaret.

Nu är det dags att avsluta den här dagen. Imorgon väntar kanske en ny. Då ska jag fortsätta söka sanningen. Och styra stegen dit Herren pekar.

Dröm söta drömmar!

Förberedelser

Kan knappt fatta att jag ska åka till Hong Kong! Känns så overkligt att biljetterna är köpta. Jag ar liksom haft så många planer, som alla gått i stöpet. Mest på grund av mig själv. Men detta ska verkligen ros iland. Jag längtar redan! Mitt alldeles egna lilla äventyr. Det få bli som det vill. Jag kanske inte alls får göra det jag tror eller hoppas på. Men något måste jag ju lära mig på det.

Igår köpte jag lite litteraur inför resan. Först gick jag till Gospelhörnan och skaffade mig en Bibel på engelska, New King James Version, eftersom det är den översättning de använder dit jag ska. För att veta vad jag ska leta efter mina första, ensamma dagar i staden inhandlade jag Topp 10 Hong Kong, och för att veta hur jag ska bete mig, och även varför de beter sig som de gör, köpte jag ett exemplar av Culture Smart Hong Kong också. Köpte även A Scent of Sweden, där traditioner, uppfinningar, personer, mat mm från mitt hemland finns beskrivet. Så att de kan få en liten inblick i min kultur. Om de är intresserade vill säga.

Något som är intressant är att Scandic tagit tillbaka beslutet att ta bort Biblarna från hotellrummen, de får ligga kvar. Aftonbladet kommer imorgon att publicera en artikel där min pappa är med, som representant för den Bibelspridande verksamheten i Sverige. Håll utkik om du är intresserad.

Biljetter fixade

Nu är biljetter köpta till Hong Kong! Äntligen är det gjort. Kommer resa med Lufthansa, via Munchen. Tyvärr kunde jag inte få de datumen jag ville ha, eftersom det mesta är fullt, så det ställer till det lite. Å andra sidan får jag en dag för mig själv i Asiens Manhattan, och det är ju inte helt fel. Måste bara kolla upp vad jag ska passa på att se då. Någon som har några tips?