Sugen på lite jölk?

På taket

Kunde inte låta bli att kila upp på taket och ta lite bilder på detta mystiska väder och ljus. Och den vackra regnbågen! Eller, det var ju till och med två. Den ena var jättetydlig och den kunde man se hela av, gick tyvärr inte att få med på bild dock. Däremot kan man se slutet på den, ute på fältet :)

Tröstande ord

När solen går ner, och allt blir mörkt. När ljuset verkar långt borta och oåtkomligt. När allt känns jobbigt och tungt. Då vet jag hur jag ska hantera det. Jag vet vart jag ska vända mig. Mitt liv har aldrig varit särskilt stormigt, men när vindpustarna kommer vet jag var jag söker lä. Paulus skriver i Romarbrevet, kap 15 och vers 13; "Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft." Vad betyder då detta? Att vi alltid ska känna frid och överflöda i glädje? Nej, snarare tvärtom. Paulus vet att livet är tufft. Det är inte alltid skoj och glatt och fridsamt. Men TRON är! Tron ger oss hopp och visshet om att de vindar som blåser runt oss inte kommer slita och dra i oss för alltid. Allt det svåra och tunga har ett slut. Någon gång. Och tills dess är Gud med oss varje steg vi tar. När vi inte orkar längre bär Han oss. Han har inte lovat oss att ge oss en väg förbi motgångarna, men Han ger oss alltid en väg igenom! Jag sätter mitt hopp till Gud, och vet att Han kommer till min hjälp. Han har gett mig glädje och frid i tron. En glädje som inte ska förväxlas med våra kortvariga känslor som kommer och går. Utan en glädje som finns även när det är tufft.

Men det jag tycker är svårt, är att ge tröstande ord till andra. Många gånger när mina vänner kommit till mig och berättat något jobbigt som har hänt, blir jag alldeles ställd. Mitt hjärta känner med dem, men ger inget uttryck för det. Jag tycks inte kunna få dem att förstå att jag delar deras smärta, att deras tårar är mina tårar. Men ännu jobbigare är det att jag inte finner de rätta orden till tröst. Vad ska jag säga? Vad behöver den här personer höra just nu? Jag sitter där och försöker förstå alla känslor som min vän upplever och komma fram till vad jag skulle vilja höra. Men det funkar inte. För vi är så olika. Människor fungerar inte likadant.

Det är frustrerande. För är det något jag vill så är det att finnas där för mina medmänniskor. Att mina vänner ska både veta och känna att de kan komma till mig när det krisar. När de behöver tröst.

Så min bön till vår Allsmäktige Fader just nu är; hjälp mig att hjälpa. Ge mig vishet om vad mina sårade och sorgsna vänner behöver ifrån mig. Amen.

Midsummer Merrymaking

Imorgon bär det iväg igen. Som vanligt på somrarna är helgerna fullbokade. Denna gång ska jag ända till västkusten, närmare bestämt Orust och vår lilla stuga. Där ska vi bland annat fira midsommar och träffa farmor & farfar och faster & co. Pappa och Robin är redan där, så det blir en egen liten tripp för mig och mamma, självklart i vår älskade lilla Felicia :)

Jag köpte en del böcker när jag var på Nyhem, och dessutom fick jag några ytterligare idag, så färdlektyr råder det i alla fall ingen brist på. Böckerna fick jag tillsammans med en blombukett och ett Mateusfat av Resistentia idag, eftersom jag slutar om ett par veckor. (Det tackades även med tårta, mmm... :))

Ikväll är det packning som gäller. Och handling. Och egentligen borde jag städa, så att det är fint när vi kommer hem, men vi får se hur långt energin räcker.

In June the days grow longer and the evenings lighter, on Midsummer Eve, light has finally won over darkness - the day more or less never ends. Originally, Midsummer was the holiday of John the Baptist, but it has become more of a celebration to the glory of summer and to ligth. (...)

At one time Swedes danced around a bonfire, but it failed to create the right effect because of the lightness of the night. As a result, the Swedes imported a Maypole from Germany (där ser man! ) and turned it into a Midsummer pole to dance around.*

...för de som undrade :)

Glad Midsommar önskar jag er alla!

* A Scent of Sweden, Prisma 2006.

Underbart är kort

Så har jag varit på Nyhemsveckan för första (sista?) gången i mitt liv. Eller ja, i alla fall ungdomshelgen. I fredags efter jag slutat jobbet hämtade jag upp de andra på stan, och sen bar det av mot Småland. Vi rullade i sakta mak i ungefär en halvtimme genom Stockholm, annars gick allt bra. När vi till sist kom fram möttes vi av Helgas & Co's kompisar, som vi skulle sova hos. Eller snarare, utanför. Våra platser var nämligen i förtältet. Det är lugnt, tänkte vi, hur farligt kan det va? Inte särkilt, men VÄLDIGT kallt, visade det sig! Efter två timmars sömnlöshet och nerkyld desperation började jag och Helga med diverse experiment för att få upp värmen. Varav ett var att ligga ovanpå varandra. Det var dock ingen hit med hala sovsäckar. Några timmar senare var det äntligen dags att gå upp i alla fall. Klä på sig inne i ett toabås och tvätta ansiktet i kallvatten. Mmm, camping..

Men nu har jag varit där! Och det var skoj, på sitt sätt. Trots att jag aldrig riktigt kommer känna mig helt hemma i sådana sammanhang.

Tack Helga, Fredrik, Carl-Johan och Karl för en trevlig resa!

Sommar

En annorlunda sommar. Det blir ingen typisk sommar i år. Är hemma nu och några veckor till, sen är det ju Hong Kong som gäller. Sen har jag lite oplanerad tid innan jag sätter mig i skolbänken igen. Det blir nog bra. Inte som vanligt. Men säkert minst lika bra.

Imorgon åker jag, Helga, Fredrik, Karl och Carl-Johan till Nyhem. Ska bli intressant. Vet inte riktigt varför jag fått för mig att jag vill åka. Tycker ju egentligen inte ens om konferenser av detta slag. Men någon gång ibland kan det ju vara skoj. Är dessutom bara där över helgen, så det ska gå att härda ut :) Men det kan ju faktiskt till och med vara så att det blir skoj.

Annars har jag väl i alla fall övertygat lite folk om att jag faktiskt är pingstvän. Om någon skulle tveka menar jag.

Lite kvar att packa. Sen hoppas jag på en god natts sömn, och sen, bär det av mot nya sommarminnen! (Efter en slitsam dag på jobbet först såklart :) )

Blessings!

Inomhusbad

Denna eftermiddag har spenderat på Fyrishovs Äventyrsbad tillsammans med Elina. Det var åår sen jag var där, så när jag kom dit kändes kändes det helt plötsligt som att jag var tio. Så mycket äventyr vet jag inte om det bjöds på, men vi hade roligt ändå. Jag hade med mig min kamera, så vi roade oss med att ta knasbilder:

Sommarsöndag

Trots att jag vaknade rätt sent cyklade jag ner till dagens Gudstjänst, det är ju "alltid fest söndag klockan 11" ;)

Det var härligt. Under mötet kommer de små syskonen Salome och Meheret och sätter sig i mitt och Helgas knän. Inte lätt för fyra- och treåringar att koncentrera sig så länge, men de skötte sig bra tycker jag.

När mötet var slut gick jag och Helga och tog en varsin focaccia (på 018 igen) och pratade och njöt. Sen gick vi till Gustavianum där de mörklagt hela kupolen på Anatomiska teatern och satt upp fotografier som prins Carl Philip tagit i Botaniska trädgården. Fina bilder, men inte så många, tyvärr. Efter en sväng in i Domkyrkan gick vi till ån och köpte varsin glass.

Ännu en mysig sommardag.

Fick höra från min kusin Julia att följande konversation ägt rum ute i Morkarla:

Jakob: Snart kommer Malin?

Juliia: Nej, hon va ju här igår. Är Malin snäll?

Jakob: Ja, hon är inte dum i alla fall. Jag saknar Malin.

Det kommer jag leva på ett tag :)

En solig och sommarhärlig vecka önskar jag er alla!

Vilken hääärlig dag!

Svenskan är ett fattigt språk. Det är vackert och härligt, men det ibland saknas det ord. Till exempel måste det ju vara så att det finns två definitioner på lycka. Dels den konstanta känslan, den som inte rubbas så lätt. Som finns i grunden. Att vara tillfreds med tillvaron. Men sen finns också det där lyckoruset, den sprudlande glädjen!

Idag har jag bara njutit av dagen, och så påtagligt känt dessa båda lyckor. Min dag började vid klockan halv elva. För en gångs skull fick jag inte ångest över att halva dagen försvunnit medan jag sov. Jag låg kvar i sängen och bara njöt av att en hel ledig dag låg framför mig, helt utan planer eller tider att passa. Efter någon minut plingar mobilen och Linda undrar om jag vill åka och bada. Eftersom jag och Robin redan pratat om det bestämde vi oss för att åka ut till Länna för att sola och bada. Vi tog alla årets första dopp, och det var inte ens kallt! Bara helt otroligt ljuvligt.

Vid femtiden tyckte vi att det var dags att åka hem, vilket var ganska klyftigt eftersom det visade sig att vi alla var ganska rödbrända.

Ett par timmar senare glider jag ner på stan för att träffa Frida och Linda och vi sitter ett tag på 018 och myser. Efter att ha strosat omkring ett slag i vår vackra stad skildes vi åt, och här sitter jag nu.

Det har varit en helt fantastisk dag, och jag har verkligen njutit av den. Och mitt i detta känner jag en sån enorm tacksamhet. Till Gud för att han skapat vårt land så underbart, och för denna möjlighet. Men också till mina föräldrar. Jag är så tacksam för allt de gett mig. Utan dem hade jag heller inte kunnat ta tillvara den här dagen på det här sättet. Tack! Ni är underbara!

Så till gårdagen. Den bjöd på mycket värme!

Efter en förmiddag på jobbet tog studentfirandet sin början för min del. Mot Katedralskolan för att se Helene springa ut. Det var fullt med folk och tokvarmt. Men ut sprang hon! Sen bar det av mot Uppsala Slott för att se Helga springa ut. Likadant där. Så roligt att se dessa lyckliga studenter!

Sen var det dags för andra delen: mottagningarna. Först till Helene. (Efter några turer fram och tillbaka till stan pga glömda saker) Jag och Maria åt lite god mat, tog några bilder på den utexaminerade och sen var det dags för avfärd. Nästa stopp var Helga. Jag och Robin kom dit ganska tidigt, vi gav vår present och åt ännu mera gott, och sen var det återigen dags för avfärd. Mot Morkarla och kusin Jonatan. Dit hade även resten av familjen tagit sig. Där satt vi ett tag och åt tårta mm. Och grattade Jesper och Jakob som fyllde tre år vardera. De fick varsina hawaii-shorts av oss. Supersöta!

Och sen, till sist, var vi klara. Slut på examensfirandet för i år. Men som Josefina sa när hon insåg att nästa år tar hennes syster studenten: Åhnej, då måste vi äta igen! :)

Vill slutligen säga ett jättesort GRATTIS till årets alla studenter, men alldeles särskilt till Helene, Helga, Carl-Johan, Karl, Jonatan och Mercede! Grattis! Och lycka till med allt i framtiden! Gud är med er alla, till tidens slut!

Lunch

Även denna gång sitter jag på jobbet och skriver. Har tagit lunch och väntar just nu på att Findus-kycklingen ska bli klar i micron. Förkylningen har avtagit i intensitet, och nu är jag bara lite täppt i näsan. Redo att börja njuta av värmen!

Ikväll är det personalfest som gäller. Grisfest hemma hos en av cheferna. Partytält, belysning, gris och personal är inhyrt. Ska det va så ska det vara ordentligt :) Vi får se vad mer kvällen har att bjuda på.

I eftermiddag kommer systeryster till stan. På lördag åker hon och mor iväg för att sola och bada vid Adriatiska havet. Men innan dess ska vi fira studenter, hela fredagen lång.

Nu piper snart ugnen, dax att kila.

Ha en bra eftermiddag och smält inte bort i solen!