Adios!

Hallojsan!

Trodde att jag skulle ha min dator uppkopplad till internet aven under dagen, men sa var inte fallet. Sa tyvarr blir det inga fler bilder innan jag kommer hem. Och inga fler inlagg heller tyvarr. Nar jag kommer hem ska jag dock beratta mer om vad som hant. Om tre timmar gar bussen till lagret vi ska vara pa i knappt tva dagar. Det ar ute i New Territories, som tidigare var ett ingenmansland, varken Kina eller Storbritannien gjorde ansprak pa det, och det sitter val kvar lite tror jag. Inget populart omrade och raknas knappt till hk. Men dit ska vi i alla fall! Och pa tisdag aker nagra av oss in i Kina. Det kommer bli en upplevelse, och jag vill verkligen aka dit. Men det ar med viss vanda. Ohygieniskt, kackerlacor, ingen AC, buggade hotellrum, overvakade lektioner och mat som ror pa sig. Men det ar bara nagra dagar...hehe..
Imorse akte Courtney hem till Nashville. Saa sorgligt... Saklart hoppades jag att jag skulle fa bra rumskompisar som jag trivdes med. Men aldrig hade jag trott att jag skulle fa sa bra vanner! Pa sa kort tid dessutom. Jag kommer verkligen sakna dessa tjejer, och vi har tvingat oss till att inte saga att vi aldrig kommer ses igen.

I alla fall, hade sa bra allihopa! Vi hors och syns om ungefar en vecka!

Lots of love,

Herrens vägar äro outgrundliga...

Lokal tid: 20:50

En solig dag i Los Angeles står en kvinna i en bokhandel med sin man. På väg ut från butiken hör hon hur en man med stark brytning frågar efter väginstruktioner till sitt hotell. Hon har själv rest mycket och ofta varit i situationer där hon inte hittar vägen, förstår systemet och språket inte hjälper. Och eftersom hon vet att det är näst intill omöjligt att ta taxi därifrån, är hennes instinkt att erbjuda mannen skjuts. Hon slår dock tanken ifrån sig, eftersom man faktiskt inte ger ett sådant erbjudande till en främling, och går mot dörren. Väl där inser hon att hon inte bara kan gå därifrån, något säger henne att hon verkligen ska erbjuda honom skjuts till hotellet där han bor. Så hon ber sin man att fråga. Det gör han. Och hjälpen tas tacksamt emot.

Under de få minutrar bilfärden tar, hinner de besluta att träffas för middag senare samma dag. De gör de också, och även efter att den främmande mannen i bokhandeln åkt tillbaka till sitt hemland håller de kontakten.

Några år senare få han höra att paret, som nu flyttat till "Asiens New York" :), söker volontärer till ett sommarprogram för barn som vill lära sig mer engelska. Han pratar med sin dotter, som länge velat åka just dit, och hon nappar direkt. Några månader senare befinner hon sig i staden och har det super. Hon får nya vänner spridda över hela jordklotet och massa nya erfarenheter. Och dessutom får hon träffa ett gäng unga tjejer, som flera av dem lever ett jätteförvirrat liv, och som är överlyckliga över att få en äldre kompis. Någon som är annorlunda än de flesta andra de känner, men framför allt, som ger dem uppmärksamhet och uppmuntran. Något de uppenbarligen inte är vana vid.

Vem vet vem som blir berättelsens nästa huvudperson...?

...men ibland ger Han oss en glimt av sin storhet.

I klassrummet

Språkbarriärer till trots sprids vissa låtar som pesten...

Resumé

Lokal tid: 14:50

Okej, en liten uppdatering på vad som hänt de senaste dagarna:

Söndagen började vi med Sunday Service i Ngau Tau Kok, nashville-tjejernas kyrka. Det var ett riktigt bra möte, trots att det var på kantonesiska. Det mesta fick vi översatt till engelska. När vi sjöng Day by day (Blott en dag) fick jag lite hemlängtan. Det kändes som att jag inte alls var i Asien, utan i någon församling i Sverige. När vi senare kom att prata om det, och jag nämnde att det är en svensk psalm, trodde de mig knappt.

Efter det gick vi ut och åt lunch med några ur församlingen. På vägen dit passerade vi IKEA, och jag föreslog köttbullar, men det gick inte hem. Sen delade vi på oss och vi fyra åkte till Mong Kok för att hitta köpcentret där jag varit med Ceci och Kai. Och vi lyckades faktiskt. Så vi shoppade lite billiga prylar och åkte sedan hemåt. Vi avslutade som planerat dagen på Dan Ryan's. Mmm! Det var underbart! Nachos, kyckling utan ben, cole slaw och morotskaka, åh vad magen smärtade efter det. På ett ljuvligt sätt :)

Igår hade vi lektioner igen i våra olika kyrkor. Det gick bra och vi hade skoj! Vi var klara ganska tidigt, så jag hann få lite tid själv på rummet. Lite vila, lite städa och lite diverse andra saker. Precis som nu. De andra är inte klara än, så jag har rummet för mig själv. Skönt med lite lugn och ro ett slag.

Vid fyra-tiden igår gav vi oss iväg på MTR. Mot Central, som ligger på andra sidan hamnen, på Hong-Kong-ön. Därifrån tog vi buss upp till The Peak. När vi först kom dit var det ljust, så vi tog oss en titt ut över staden. Sedan gick vi ner i köpcentrumet och åt middag på Bubba&Gumps, vid ett bord precis vid panoramafönstret. När vi var klara hade det blivit mörkt, så vi gick upp på taket igen. Det hade då blivit smockfullt där uppe, men vi fick ändå se hur otroligt det var.

Ikväll är det samling för alla lärare. Men än är det timmar kvar till dess. Blir väl middag någonstans, och lite slappa.

Bilder kommer så smånigom, jag lovar. Tar sån tid att lägga upp bara.

Lördag - ledig dag :) (Uppdaterad)

Jajamensan! Idag var vi lediga. Riktigt skönt faktiskt. Vi tog ett par timmars sovmorgon, och sen begav vi oss av söderut. Över till Hong-Kong-ön och vidare tvärs över den och genom bergen till den södra sidan. Där finns bland annat väldigt fina stränder, och alltså massa turister :) Vi var där för att besöka Stanley-marknaden. En marknad helt för turister, med andra ord; höga priser. Man blir lite bortskämd av att ha Hong-Kong-bor som visar en runt till de billiga ställena där de shoppar. Men vi hade skoj, och jag köpte en del souvenirer.

Efter en skumpig bussresa var vi tillbaka i Central igen, och efter en tunnelbanefärd var vi tillbaka i Kowloon Tong där vi bor.

I en av butikerna

Show på isen i Festival Walk


McFlurry! :)

Jag har förstått att jag inte varit så tydlig med hur programmet ser ut för de här veckorna. Såhär ligger det i alla fall till: Veckan som varit och veckan som kommer är vi ca 50 lärare utspridda i olika kyrkor i Hong Kong. Vi är i kyrkorna olika antal timmar varje dag och har engelska-"undervisning". Sen går barnen hem. Den 29:e juli åker alla lärare och de flesta av barnen iväg på camp, till en gård ute i New territories som YMCA har. Där är det ingen undervisning, utan ett läger planerat av kyrkorna. Vi är på lägret till och med den 31:a. Senare den dagen åker ca 15 av oss in i Mainland, China, för att undervisa i en skola där. Den 6:e augusti kommer jag tillbaka till Hong Kong och åker då direkt till flygplatsen.

Så ser det ut :)

Imorgon följer jag med Jesse, Spencer och Courtney till deras kyrka. "Min" kyrka har endast gudstjänster på cantonese. På kvällen tänker vi gå och äta middag på Dan Ryan's, en amerikansk restaurang i Fesival Walk. Jaa, tyvärr måste jag säga att jag är ganska trött på kinamaten här, så det ska bli riktigt gott.

Btw kom jag idag att tänka på morgonen när jag åkte till Arlanda, och var nervös för att hitta rätt där. HAHAHA, säger jag bara. Arlanda känns som min bakficka efter allt jag gjort sen dess.

Jaja, läggdags. Ha en fortsatt bra dag!

Molly Noodle

Lokal tid: 23:57

Just nu är jag fruktansvärt trött. Efter undervisningen idag tog två av våra TA's med oss runt i stan. Vi hade hur skoj som helst! Men allt springande hit och dit känns verkligen i fötter och ben. Vi gick runt i olika köpcentrum, hur billiga som helst. Inga turistställen. Jätteskoj. Vi gick också till en fotobutik, där man tar foton tillsammans inne i ett bås. Sen får man upp bilderna på en skärm, så lägger man till massa bilder och ritar på dem. Jätteskoj. Alla hongkongbarn gör det. När barnen i klasserna ska visa sina vänner är det sådana små klistermärkenfoton de drar upp ur plånboken. Det var superskoj!

Efter det mötte vi upp några ur vår kyrkgrupp plus tennessetjejerna på MTR-stationen, så gick vi till hamnen och kollade på the Light Show. Man sitter på Kowloon-halvön och kollar över på Hong Kong-öns byggnader, vilka lyses upp hit och dit i takt med musik. Sen gick några av oss och åt på en liten restaurang. Där höll Malin på att somna. Just det, glömde säga att de TA's vi var ute med, Kai och Ceci, tog oss till en typisk liten restaurang där de bjöd oss på Hong-Kong-typiska mellanmål. Skoj :) Det inkluderade också nån konstig dryck, en blandning mellan kaffe och iste. Det smakade förfärligt! Ledsen att behöva säga så, men jag höll verkligen på att spy. Jag tryckte i mig några klunkar.

Det här med mitt namn är ju lustigt. Att det ska vara så svårt... Idag kom någon fram till att när en amerikan försöker säga mitt namn, låter det som Molly Noodle. Hm...

Avenue of Stars

Ceci och Kai

Ceci, jag, Blake och Kai

Malin äter drakögon! Yummie :)

Universitet där vi bor

Spatserar på Festival Walk

Sportaktiviteter med barnen

Här inne, ute, uppe, nere,

Åh, vad jag är glad!

I hans händer

Lokal tid: 22:17

Ända till kvällen innan jag åkte hit letade jag efter en oroskänsla. Jag kände mig inte orolig på nåt sätt, och det är ju ganska underligt i den situation jag var i. Så jag gick och funderade och letade efter oron. Till sist gav jag upp och tänkte bara att det är ju faktiskt bra att jag inte är orolig. Egentligen vill jag ju inte vara det, det är bara att det är konstigt att inte vara det. Jag insåg att Gud bara gjorde ett riktigt bra jobb när jag bad Honom att ta hand om allt inför och under resan.

När jag kom hit och presenterade mig, var folks första reaktioner ungefär; Wow, Sweden! Och sen; Did you come here alone? Varpå jag svarade att ja, det gjorde jag, och fick svaret; Oh, that's brave! Det fick mig att fundera. Var det modigt av mig? Var det rent av våghalsigt? Naivt? Men så kom jag att tänka på Bamse. Av allt det finns att tänka på :) . Vid något tillfälle tvingas Lille Skutt att göra något han egentligen inte vill. Jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket, men jag tror att han och Bamse är någonstans där de tvingas att klättra på nåt rep, eller skulle de ner i en grotta? Kommer inte ihåg. Men för Bamse är det i alla fall inga problem, han bara gör det, han är ju inte rädd. Lille Skutt däremot är jätterädd, men tvingar till sist sig själv att göra det. Efteråt konstaterar Skalman (tror jag?) att det är inte Bamse som är modig. För han är inte rädd. Han vet att han klarar vadsomhelst. Lille Skutt däremot är osäker på hur det ska gå, kommer han att överleva? Ändå gör han det. Det är mod.

I det här fallet känner jag mig som Bamse. Jag är inte modig. Jag har min dunderhonung och vet att jag klarar mig. Jag var aldrig rädd. Och trots att nervositeten kom smygande kvällen innan, satt den aldrig djupt inne.

Så otroligt underbart att veta att min resa, mitt liv, mitt allt vilar i den Högstes händer. Det var inte dumdristigt eller naivt att åka iväg själv till en okänd plats till okända människor. Det var Guds plan. Han visste att underbara syskon från hela världen skulle möta mig och ta hand om mig. Han har en tanke för varje relation jag påbörjar här, varenda möte jag gör.

Det gör hela den här resan så fantastisk.

God morgon!

Lokal tid: 8:02

Har egentligen inget skojigt att saga, men jag sitter har pa cafet, har atit min frukost, och har lite tid att fordriva innan bussen gar. Idag ska vi som sagt titta pa filmen Narnia, sa nagon ovrig planering har inte varit nodvandig. Skont.
I eftermiddag kommer vi nog aka till ett jattefint kopcentrum. Sakert dyrt, men jag ska nog mest kolla. Vi passerade det for nagra dagar sen, och utifran ser det helt otroligt ut.

Det ar sa skoj att hora ifran er alla. For trots att jag trivs jattebra, saknar jag anda alla darhemma. Tjejerna jag hanger med ar verkligen jattesnalla, men jag saknar anda att ha nagon jag kanner.

I alla fall. Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer...

Ha en jattebra dag nar ni till sist vaknar! :)

Please step away from the doors

Lokal tid: 19:47

Hallo igen. Nu funkar datorn som den ska och jag ska lägga in lite bilder.
Lektionerna hittills har gått bra. Barnen vi har är runt 13 år och kan engelska tillräckligt bra för att förstå det mesta av det vi säger. Idag delade vi ut gideonit-biblar till alla barn. Det är inte så många i vår klass som är kristna, så det var skoj. Vi pratade lite om innehållet och gjorde lite lekar kring det.




Imorgon ska vi kolla på Narnia, det kommer ta typ hela dan, så på fredag ska vi diskutera kring filmen. Ser fram emot det.

Barnen är såå roliga att vara med. Skulle kunna leka med dem hela dagarna.




Efter undervisningen idag åkte vi tillbaka "hemåt". Jag träffade tjejerna på vårt favoritcafé, Pacific Coffee. Vi tog MTR till en stadsdel, Causeway Bay, där det skulle finnas ett jättebra köpcentrum enligt en av våra teacher's assistants. Men vi hittade inget. På vägen tillbaka tog vi en sväng i Mong Kok igen. Det var roligare den här gången, för nu gick vi mest i stånden på gatorna. Vi prutade järnet och hade superskoj. Jag har äntligen hittat solglasögon. De behövs verkligen. Och duktiga Malin lyckades först att pruta ner dem, och sen få två för det priset, yei!! Vi traskade runt där ett tag tills hettan blev för mycket. Åh, vad våra fötter smärtade när vi stod i hissen på väg upp till vår korridor. Idag har vi gått massor. Strax ska vi kolla på film :) , en av tjejerna hade med sig några filmer, så vi ska kolla i någons dator. Ska bli så skööönt att bara ligga still en stund. När jag tänker efter så rör vi på oss nästan konstant. Förutom de få timmar vi sover. Hursomhelst, snart filmdax.

Här är vi på ett gelato-ställe, inte cafet. Ska ta nån bild på det också och lägga upp.

Var nyss upp på taket på huset där vi bor, och tog lite bilder. Det är en sak som verkligen stör oss där vi bor, alltså verkligen, verkligen irriterar oss. Och det är den underbara, ljuvliga poolen precis nedanför. Den ser såå lockande svalkande ut. Men såklart är den inte till för oss. Den hör till lägenheterna som kostar 5 miljoner USD. Det absolut värsta är att den alltid är tom. Ingen använder den! Och det här är den varmaste tiden i HK. Riktigt irriterande.

Idag på rasten pratade jag med några av barnen om namn o dyl, och att alla har två namn, en kantonesiskt och ett engelskt. Jag bad dem att ge mig ett kantonesiskt, då skrev dem ungefär hur mitt namn skulle skrivas, när det uttalas som det gör.

Btw, rubriken är en mening som verkligen satt sig i våra huvuden. Det är högtalarrösten på MTR som på det tredje språket vid varje hållplats upprepar den innan tåget rullar iväg. Please step away from the doors (på riktigt brittisk engelska).

Hade!!

Fanclub och Mong Kok

Lokal tid: 8:10

Gardagen var riktigt rolig. Vi hade den forsta lektionen med barnen. Varje dag kommer vi ha dem i ca 2 timmar. Det gick bra, vi hade kul, och jag tror att de flesta barnen ocksa hade skoj. Och jag kan stolt tillkannage att jag har en fan-club! Halften av dem skriker sa fort jag kommer in i rummet. Den andra halften slangde fram sina anteckningsbocker och ville ha min mailadress. Haha. Har forsokt analysera varfor. Det mest uppenbara ar ju att det ar for att jag inte ser ut som dem. Men det kan ju inte bara vara det, tankte jag. Men det kanske det ar. Jag har forstatt att dessa barn saa garna vill vara unika, eftersom de ar ganska lika varandra och har i princip likadan liv (forsta mig ratt). Och jag sticker ju ut en del, sa det ar kanske det. Jag vet inte riktigt.

Hade lite datorkrangel igar, men jag hoppas att det loser sig idag. Isf ska jag lagga upp lite bilder ocksa.

Idag ska vi visa bilder pa vara familjer och vanner, och leka lekar. I princip far vi gora vad vi vill, sa lange vi far dem att prata engelska. Eller i alla fall gor vart basta att fa dem att gora det.

Efter gardagens undervisning tog vi en svang till Mong Kok och Ladies Market. Oj oj oj sa mycket prylar. Och billigt ocksa. Inte kina-billigt, men jamfort med Sverige sa. Kopte en del toppar och grejer. Vi har gatt runt och kollat pa alla kineser och de ar sa snyggt kladda allihopa. Sa nu har vi anammat deras stil litegrann.

Nu maste jag kila. Nasta lektion vantar. Hade jattebra!!

Sunday Service

Lokal tid (GMT+7): 22:21

Söndagen började med Sunday Service i en engelsktalande församling som har sina möten på ett av YMCA-hotellen. Det varade en dryg timme.

Efter det gick en del av oss till en jättemysig thai-resaurang, A touch of spice. Den var verkligen huur fin som helst, och maten lades upp på massa fina fat osv. Trots detta var det riktigt billigt. I de allra flesta fall när man beställer mat på restaurang här får man in rätterna på separata tallrikar, och så delar alla. Även om man beställer så många rätter som man är personer. Maten där var riktigt god, i alla fall de mesta av det :) Åt bla annat jättegod curry-kyckling, som inte på något vis smakade som curry-kryddad kyckling hemma. Den rätten gjorde verkligen restaurangen värd namnet.

Här är vi på tunnelbanestationen (MTR). Tunnelbanan är verkligen hur fräsch som helst.
Man får inte äta eller dricka på tåget eller på stationerna, och ingen gör det heller.
I vagnarna finns kartor liknande dem på sthlms tunnelbana, fast med blinkande lampor och pilar.
Det är helt idiotsäkert, man kan inte komma fel.
Den är billig också, mellan 3 och 7 kr beroende på hur långt man ska.

Efter lunchen träffades den grupp som senare ska in i Mainland China. Plats och aktivitet är dock inget som får skrivas om i ett forum som detta. I princip ska vi in till en skola och ha engelskaundervisning där också. Det kommer bli jätteskoj det med!

Imorgon håller vi i våra första lektioner. Ska bli spännande. Vi har planerat lite lekar och aktiviteter för att lära känna barnen. De kommer vara i åldrarna 10-12, de flesta av dem.

Nu ska jag gå och sova!

Lööv

Teacher's orientation

Lokal tid (GMT+7): 20:25

Åh, så underbart med internet-uppkoppling. Nu jag ska jag försöka uppdatera lite oftare, så ofta jag hinner.

Igår började "teacher's orientation". Vi har fått massa info om vad som kommer att hända, hur det kommer gå till och massa tips; do's and don'ts. Det höll på nästan hela dagen. Ungefär såhär ser läget ut: Det är en organisation, OMF, som anordnar allt tillsammans med sju Swatow-kyrkor runtom i HK. Swatow är en by eller provins någonstans i Kina, där kyrkan uppkom. Alla 55 lärare är fördelade mellan dessa kyrkor, och det är i dessa alla aktiviteter kommer att äga rum. I den kyrka jag ska vara i är vi 6 lärare, och 4 grupper. Varje grupp har dessutom 1-2 teacher's assistants som kan både cantonese och engelska och representerar sin församling. Dagarna kommer börja med en gemensam samling för de fyra grupperna, där vi kommer sjunga och leka lekar. Efter det har vi ca 1 timme uppdelade i grupper, det är ca 10 barn i varje grupp. I de små grupperna kan vi göra lite vad vi vill, temat är fun & friendship, och så ska vi såklart försöka få dem att prata engelska. Jag är ansvarig för en grupp, men det är en till lärare i min grupp, en kille från Florida.

I alla fall. Efter det åkte vi tillbaka till universitetet och fräschade till oss lite. (Tjejen jag delar rum med och hennes två kompisar, som vi delar toalett med, är supermysiga, så jag slipper dra omkring själv :) ) Sen gick vi tillbaka till Festival Walk, köpcentrumet som också är vår MTR-hållplats, åt middag och gick runt i affärer. Det är ett helt sjuuukt stort köpcentrum, 6 våningar som alla har mellan 50 och 70 affärer. Många är ganska dyra, internationella kedjor, men det finns också en del mindre, lokala, billiga affärer. Vid tillfälle ska vi ge oss ut på marknader och shoppinggator där det tydligen är mycket billigare.

Idag fortsatte vår orientation. Vi pratade om olika scenarion och fick ställa frågor. Vid lunch gick vi till en Dim Sum restaurant över gatan. Det var gott den gången också, men den var mer turistanpassad. Bla annat fick vi Coca-Cola till :)

Alla lärare redo att äta Dim Sum

Spencer, Courtney, jag och Jesse

Nåt sorts bröd med nåt som liknade "mormors hosta" -jättegoda!

Efter lunch fick vi träffa våra "teacher's assistants" som tog oss med till deras kyrka. De pratar engelska i varierande grad, men är hur trevliga och artiga som helst. De flesta har förutom sina cantonesiska namn, ett engelskt. Det är tydligen ganska vanligt, för när de börjar på universitet vill lärarna att de väljer ett namn som kan skrivas på engelska, eftersom större delen av undevisningen är på engelska. De flesta har valt korta, ganska vanliga namn som: David, Richard, Rex, Ruby, Howie osv.

När vi var på väg ut ur den större kyrkan där vi har alla gemensamma samlingar, gick vi förbi en lokal där de hade en bröllopsfest. Det var världens sötaste par! Precis när vi gick förbi sjöng brudgummen en sång för bruden, vilket tydligen är tradition. Medan vi stod och väntade utanför började han sedan hålla ett tal till bruden, vilket enligt tradition ska vara ett långt och romantiskt tal.

När vi kommit till den mindre, lokala kyrkan fick vi ännu mer info. Vi fick prata en del med assistenterna och de bjöd oss på middag. Efter det tog vi en taxi tillbaka hit. Och här sitter jag nu.

Tack för all respons, den uppskattas när man är borta och känner sig liten och ensam :)

Hade!

Jaaa!

Nu har jag internet-uppkoppling på rummet! Dessutom med min egen dator, så alla vokaler kommer med :)

Jag har som sagt redan skrivit ner en del, så jag kommer nedan att publicera dessa inlägg. Ska även försöka lägga upp en del bilder, men uppkopplingen är inte så snabb, så det kanske inte blir så många.

Halla igen

Det har varit lite internetstrul, men jag hoppas att jag kommer ha internet fran ikvall. Nu sitter jag pa ett jattemysigt internetcafe. Jag har redan skrivit nagra inlagg, och jag kommer publicera dem sa fort jag kommer at internet med min egen dator.

Allt ar fortfarande bra, om nagon undrade :)

Nu maste jag springa!

Sight seeing light

Lokal tid (GMT+7): 22:17

Amerikansk kvinna: So what’s your name?
Jag: Malin.
Am kv: Ma-Lin? Your chinese!
Jag: Uhm, no, it’s Maaaliiin, I’m swedish.
Am kv nr2: Yeah, just picture her in a mall; Mall-in.

Nu har jag anlänt till studentkorridoren där jag ska bo resten av tiden i Hong Kong. Droppade av lite grejer här imorse, och sen dess har vi varit i full gång. Det kom hit en grupp amerikaner från Modesto, Kalifornien imorse, så jag har hängt med dem. Checkade ut från hotellet vid 7-tiden, kom hit och lämnade grejerna, och sen åkte vi the MTR, tunnelbanan, till ett köpcentrum som hette Fung Tak, the good pheonix. Där åt vi frukost på en Dim-Sum-restaurang. Dim Sum innebär att man sätter sig vid ett bord och sedan kommer de med en vagn med olika rätter som placeras på bordet och så tar man vad man vill ha. Det var riktigt mysigt och inga turister eftersom det var en liten lokal restaurang. Jag har ätit saker ingen kunnat ana att jag någonsin skulle äta :). En del var jättegott, annat inte riktigt lika mumsigt.
Jag åt min första riktiga kinesiska måltid igår, med Kevin och ett holländskt-filippinskt par och deras lilla son. Det var också riktigt mysigt.
Efter frukosten visades vi runt lite och de nyanlända fick skaffa simkort (jag har redan gjort det, så om någon skulle känna för att ringa ett jättedyrt samtal till sydöstra Asien, är det bara att maila och be om det). Vi gick in i en lokal marknad för att köpa paraplyer. Här använder alla paraplyer som solskydd, så de har till och med UV-skydd. Denna marknad hade allt från paraplyer och kläder till färsk fisk och akvariefiskar. I ett stånd kunde man köpa alla möjliga saker i papp; bilar, hårfön, sedlar mm. Dessa saker ska brännas i en särskild röd tunna, så skickas det till ens förfäder, som då inte kommer och spökar för dig. De flesta sålde dock fisk, i alla dess former. Levande; akvariefiskar eller matråvaror, torkad, fryst, gul, röd, levande krabbor, räkor mm. Det var tydligen en typisk Hong-Kong-marknad, och definitivt inte ett ställe jag skulle köpa mat på.

Sen åkte vi ner till hamnen och tittade och tog en färja över till Hong Kong Island (man kan också ta tunnelbanan under hamnen). Och vidare med the Tram upp till Victoria’s Peak. The Tram är som en rälsbuss och klättrar rakt uppför den branta backen. Väl där uppe ser man nästan hela Hong Kong. En helt otrolig utsikt. Där finns också restauranger och ett köpcentrum. När vi kollat på utsikten ett tag och tagit tillräckligt med bilder, gick vi en timmeslång gång runt toppen. Sen bar det av neråt med buss och sen MTR till köpcentrumet nära City University, där vi bor. Där åt vi middag innan vi gick tillbaka hit. Klockan är nu halv tio.
Nu har min ”roomie” och hennes två kompisar anlänt från Tennesse. De verkar trevliga så det ska nog bli bra :) .

Man får en lite konstig känsla av att vara här. Det känns liksom inte som det brukar när man är utomlands. Beror nog dels på att jag hittills varit själv om att uppleva allt, (eftersom de jag varit med har allt detta som sin vardag), så man kan liksom inte gå omkring och bara: Titta, va häftigt! eller: Kolla vilken konstig grej! Men mest är det nog för att det är en sån konstig blandning av öst och väst. Det är så mycket som är så likt Sverige och västvärlden, så det skulle lika gärna kunna vara typ London eller New York (jag har ju inte varit där så därför tänker jag att det skulle kunna se ut såhär där, eller ja iaf ungefär...:) ), men så är det ändå massa kinesiska tecken överallt, folk stirrar på en och förstår inte vad man säger och det är en konstig plastig/klorin-liknande lukt överallt. Känns hursomhelst inte som att jag befinner mig på andra sidan jordklotet med endast främlingar runt mig. Och det är väl bra antar jag :)

Jaa, så går den tredje dagen mot sitt slut. Det har varit en helt fantastisk dag, med massa skoj.
Ser fram emot nästa!

Mitt i natten

Lokal tid (GMT+7): 00:08

Vaknade för ungefär 20 minuter sen. Tänkte för mig själv att det är ju lika bra att gå upp så har jag gått om tid, när jag nu ändå vaknat. När jag står i duschen och försöker tänka efter hur lång tid det är tills jag ska möta Kevin och Diane nere i lobbyn, inser jag att klockan är ju mitt i natten!! Det är sju timmar kvar till jag ska träffa dem! Så nu sitter jag här, nyduschad och fräsch. Mitt i natten. Hemma är klockan runt 6, åh att jag inte har Internet här uppe, det är ju massor ute msn nu.
Tänkte låta håret torka en aning, sen ska jag försöka sova igen. Förstår inte varför jag vaknde och är så pigg nu. Jag kanske sov mer än jag trodde på planet? Men jag satt ju och räknade minuterarna. Tio i ett. Nio i ett. Tittar lite på tv:n. Åtta över ett. Tio över ett. Sover lite. Kvart i två. Fem i två. Osv ända tills vi landade. Hm… Får väl se om jag lyckas somna om eller inte.

Nathan Road

Lokal tid (GMT+7): 21:00.

Nu har jag varit ut en sväng på stan. Nathan Road heter huvudgatan i området jag befinner mig i. Jag gick en sväng längs den och tittade mig lite omkring. Besökte McDonalds, det var det mesta jag vågade. Fick en cheeseburgare, en liten pommes frites och milkshake för ca 15kr. Inte illa.
Letade också efter ett internetcafé, för det skulle tydligen finnas ett sådant, där det bara skulle kosta typ 10kr i timmen. Men ingen av de Hong-Kong-bor jag försökte prata med förstod engelska. Så det fick bli den dyra varianten på hotellet istället.
Man skulle ju kunna tro att när solen gått ner, och det blivit becksvart (i alla fall ovanför allt stadsljus), skulle temperaturen sjunka. Så jag tog på mig en tröja och gick ner. Helt fel! Den varma fuktigheten slog emot mig så fort jag gick utanför dörrarna. Så nu vet jag det.

Hypertekniska Malin har lyckats koppla in sin dator till tv:n, så just nu brusar Ulf Christiansson hur hotellrummets högtalare, så jag känner mig lite som hemma i min ensamhet J

Imorgon ska jag äta frukost med Kevin och Diane, och sedan följa med på en bönesamling de har varje onsdagsmorgon. Efter det kommer jag förmodligen hjälpa till med lite praktiska förberedelser. Sen får vi se vad som händer. På torsdag lämnar jag hotellet och kommer istället att sova i studentkorridor, där det tydligen ska finnas fri tillgång till Internet J.

Känns lite konstigt att jag ska gå och lägga mig, när datorns klocka visar 15:07, och jag vet att alla hemma är vakna och igång.

Jaja, nu är det hur som helst dags.

God natt.

I have arrived! (Edited)

Nu är jag här! Äntligen! Sitter i skrivande stund på mitt hotellrum på 24:e våningen på YMCA International House. Jättefint rum (och säkert dyrt också…hm..) med tv och allt. Dock ingen trådlös internetuppkoppling, så jag ska nog ge mig ut om en stund och försöka hitta ett internetcafé. Men först ska jag ta ett bad, och hitta mig något att äta.
Flygresan mellan München och Hong Kong var lååång och seg och de sista timmarna satt jag trött (kunde inte somna av någon anledning), illamående och hungrig och längtade efter antingen hotellrummet eller min egen fantastiska säng. Men nu är jag framme, och så fort jag fått äta nåt är jag helt mig själv igen! (Bortsett från att jag på 27 timmar endast sovit någon timme)
När jag steg av planet möttes jag av 34 grader värme och 90% luftfuktighet. Så i princip regnar det, fast vattnet faller inte ner, utan hänger i luften och blir riktigt uppvärmt av solen. Det är dock väldigt klart och fint väder, och till och med svala vindar, vilket tydligen är väldigt ovanligt. Det får mig att vilja passa på att åka upp till Victoria Peak, utsiktsstället där man ser nästan hela Hong Kong. Men jag är inte säker på att jag vågar mig på det helt själv. Ska nog ner bara runt kvarteret och känna mig för först.
Jag blev mött på flygplatsen av Diane, ena halvan av det par som håller i det hela. Hon följde mig till hotellet och såg till att jag kom rätt. Hon har berättat lite mer om vad som kommer att hända, och det verkar jättebra.
Just nu är klockan 18:05, vilket betyder att den hemma är 12:05.
Japp, det var den första uppdateringen, nu vet ni att jag är framme i alla fall. Skriv gärna en rad, eller skicka ett mail, så blir jag glad!
Nu ska jag hoppa ner i ett bad och fräscha till mig.

Love

First step: Arlanda

Det officiellt första inlägget under min Hong-Kong-resa! Har dock inte kommit så långt ännu, bara till rätt gate på Arlanda. Men än så länge har allt gått bra i alla fall. Flyget går 17:45 till Munchen, och sedan vidare till HK. Min klocka kommer att vara 09:10 när jag kommer fram, men lokal tid är 15:10. Hotell är bokat för de två första nätterna, och jag blir uppmött på flygplatsen.

Nu har nervositeten lagt sig ganska mycket faktiskt. Det får gå som det går.

Speciellt efter mötet igår, då vi sjöng "O hur saligt att få vandra", och fokus flyttas från det "synliga och förgängliga till det osynliga och varaktiga", som pastor Dan brukar säga. Det får det mesta att kännas ganska litet och betydligt.

Snart rinner surftiden ut, dags att avsluta.

O, hur saligt att få vandrahemåt vid vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden, och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Här vid älvarna i Babel tystnar ofta nog vår sång, men vi väntar bättre dagar, i Jerusalem en gång. Härligt sången där skall brusa...

Intet mörker där skall vara, inga tårar, ingen nöd, ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död. Härligt sången där skall brusa...

Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda, sorg och strid, men uti den gyllne staden, snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa...

O, må ingen bli tillbakahär i denna mörka värld. Må vi alla där få mötas, efter slutad pilgrimsfärd. Härligt sången där skall brusa.../Joël Blomqvist

Ha en skön sommar allihopa!

"It's the end of an era!"

Strax innan klockan tre idag lämnade jag ifrån mig det kort och den nyckel som har tagit mig in på Resistentia Pharmaceutical AB's "headquarters" i snart nio månader. En stund senare lämnar jag placet med en aningens förvirrad känsla i magen. Å ena sidan är det skönt; några veckors äventyr ligger framför mig, och sedan studier och eventuellt bildandet av en enskild firma. Spännande. Men också tråkigt. Med glädje kommer jag se tillbaka på den här tiden. Tacksam för att Resistentia fick bli min första "riktiga" arbetsplats.

Nu har jag ett par dagar på mig att planera en hel massa undervisning, inför Hong Kong och inför lägret som följer efter. Och såklart till att tvätta och packa. För på måndag bär det av! Mot nya äventyr. Lite skraj, mest exalterad, och faktiskt känner jag mig väldigt trygg.

ps. om någon kan placera citatet i rubriken i sitt sammanhang ger det ett pluspoäng :) ds.

Resfeber

Resan närmar sig med stormsteg. Om en vecka sitter jag på Munich Airport International och väntar på det flyg som ska ta mig till Hong Kong. Spännande, och lite läskigt. Aningens nervös över att hitta rätt på flygplatserna (ovan att flyga), men mest över att jag har gett mig in på något jag inte kommer kunna greppa. Ska jag undervisa i engelska? Jag som knappt förstår språket...hehe...Jaja, det får bli som det blir. Han är ju med hur det än blir.

Nu har jag i alla fall fått tillbaka mitt pass inklusive kinesiskt visum. Skulle växla till mig lite Hong Kong dollar idag, men jag fick panik. Det är väl ganska känt att jag och folktäta utrymmen inte funkar så bra (vad bra att jag snart befinner mig i ett av världens mest folktäta områden :) ), så när jag stod inne i en kokhet Forumgalleria, fullt med folk, och 35 nummer före i kön till x-change, gav jag upp. Det får bli vid ett annat tillfälle. Tänkte eventuellt ta det på morgondagens lunch.

Annars börjar det mesta falla på plats. Fortfarande lite kvar dock. Mest planering inför undervisningen. Och såklart inför lägret på Väddö, som jag ska åka till morgonen efter jag kommit hem. Hm, bara att ta ett djupt andetag.

Love

Tack

Återigen vill jag säga tack till min skapare. Jag vill tacka för allt jag blivit given och välsignad med. För allt jag sluppit, och allt jag blivit beskyddad ifrån.

När jag sitter här mitt i natten är det den dominerande tanken som kommer till mig. Tack.

Även om framtiden är oviss, och jag ser på de närmsta veckorna med viss nervositet, vet jag ju att jag aldrig är ensam. Vad som än händer, vill jag göra Guds vilja, och påminna mig om allt jag har att vara tacksam för. Medveten om att allt jag har idag kan ryckas ifrån mig på bara några ögonblick. Alla ägodelar, all bekvämliget och all kärlek. Allt jag upplevt, allt jag lärt mig. Alla möjligheter och alla idéer. All övertygelse, tro och allt hopp. Därför vill jag påminna mig själv, och alla andra, att vara tacksam för stunden. För det som är nu. Den kommer aldrig tillbaka.

Tack för allt hittills.

Ditt barn.