Det är något särskilt med söndagkvällar. Även nu när jag inte går på fasta tider längre, och trots att söndagar kan vara hetsigare än någon annan veckodag, så är det en speciell känsla att lägga sig på kvällen den sista dagen i veckan. Sju nya dagar väntar, och med dem massa aktiviteter. En del spännande, roliga, utmanande och några krävande, uthållighetstränande och ytterigare några som bara är rent ut sagt tråkiga. Men hur god blir en kladdkaka om man tar bort alla de ingredienser som smakar illa om man äter dem separat? Ny vecka - nya tag.
Det lustiga är ju att trots att jag somnar in i frid och lugn en söndagkväll, stiger jag upp på måndagmornar med en helt annan sorts återkommande känsla. Tröttheten, tyngden och prestationsångesten. Hur kommer det sig? När jag bara några timmar tidigare känt att veckans prövningar inte är mig övermäktiga, och lagt allt i den Högstes händer.
Jag hoppas att jag när jag vaknar imorgon kan vara kvar i den sinnesstämning jag är nu. Men om jag inte är det, är det bara att bita ihop och inte låta känslorna styra. Det är ju så lätt :)
Det här inlägget skulle ju egentligen handla om konserten med Peter Jöback jag varit på ikväll, men istället fanns massa andra ord att skriva. Några rader kan ju ägnas åt den i alla fall, trots att den knappt var värd det. Nja, är omdömet den får. Han har ju verkligen en helt fantastisk röst, otroligt vacker. Men musiken kändes ganska platt. Både rent musikaliskt (säger jag trots att jag inte kan något om musik) och textmässigt. För min del hade han kunna haft samma melodi i varenda låt, för lika lite som jag skulle kunna då, kan jag nu i efterhand urskilja låtarna. Det samma gäller de flesta av texterna. Två timmar med en bekräftelsesökande och vilsen sångare som ältar sin frigörelseprocess och sökan efter en mening med livet. Det blev lite för mycket i musikform. Lite för...tragiskt? Ett desperat försök att övertyga världen om sitt eget välbefinnande? Varför denna uppenbara längtan efter att bli bekräftad?
Det var dessa tankar som rörde sig i mitt huvud under kvällen, vad som egentligen rörde sig i sångarens huvud har jag ju faktiskt ingen aning om.
Oj, det blev en del om konserten i alla fall. Nu är det i alla fall sannerligen sovdags. Så att energi finnes för morgondagens uppgifter.
Sov gott!