Orden läste jag från en tavla som hänger hemma hos en vän. I ett rum jag varit i massor av gånger i massor av år. Ändå har jag inte lagt märke till den förrän för ett par veckor sedan.
Livet är ju som bekant inte en dans på rosor. Och det är ju faktiskt inte så att jag vill att böckerna ska läsa sig själva, eller att pm:et ska skriva sig självt. Jag vill istället be om kraft, ork och motivation.
Jag vill att det sättet att tänka ska prägla hela mitt liv. Att inte fly från eller söka genvägar förbi problemen jag möter. Paulus skriver i 1 korintierbrevet, i kapitel 10 och vers 13, följande: "Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut". Som frestelse måste ju allt som kan få oss på villovägar räknas. De människor som fått uthärda mycket för sin tros skull, är ju då de människor som Gud vet klarar av det. Vi kommer inte prövas över vår förmåga, men frågan är om vi kan prövas under vår förmåga? Jag som blivit välsignad med så mycket, även världsligt sett, och aldrig behövt gå genom några större prövningar, är det helt enkelt en välsignelse, eller vet Gud att jag inte klarar mer? Har inte hitat något svar på den frågan. Än.
Imorgon kväll sätter jag mig i en bil för att färdas till staden vid sjön. Fick ett tillfälle till transport och tänkte ta tillfället i akt och hälsa på syster. Beroende på ett särskilt telefonsamtal som väntas imorgon kan det dröja länge från jul till nästa gång vi träffas, så jag passar på.
Sov så gott alla läsare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar