Jag vill också ha en egen måne

Efter dagar av blod, svett, tårar men framför allt evighetslånga timmar på skolan (för att trycka in så mycket information som möjligt på så kort tid som möjligt) och sedan vräkt ur mig allt jag lyckats pressa in under ett par timmars tentaskrivning, så uppstår nåt sorts vakuum. I alla fall för mig. Ett likgiltighetens vakuum. Hade jag ett liv också?

När vi var klara med tentan igår samlades vi och grillade, och när vi fått i oss vår efterlängtade mat och frusit rumporna av oss, gick jag hem och bokstavligt talat föll ner i sängen och somnade omedelbums. Låg helt däckad till nån gång i förmiddags.

Dagen efter känns lite som ett lugnt efter en storm. Innan resten av livet har hunnit ikapp (alltså allt det jag skjutit framför mig) och man släppt alla tentafrågor som man skulle velat svara annorlunda på, befinner jag mig i detta vakuum. Och det trots att jag redan under mina första vakna timmar idag kunde bocka av många nödvändiga att-göra-grejer från min lååånga lista. Imorgon har jag kanske tagit igen lite mer sömn och är på ett mindre likgiltigt humör :) Då ska jag ta tag i vårens sista skolrelaterade uppgift.

Ikväll har jag varit på bio. Såg The Last Song. Grät. En hel del. Egentligen var filmen waay too much for my smak. Men tårarna kom ändå. För de flesta andra inne i salongen också lät det som :)

Nu är det mindre än två månader kvar!!

Ha en nice kväll.