Vårstäd

Vaknade imorse med uppsvälld mage och träningsvärk i hela kroppen. Kände mig helt förstörd. Kvällen innan, bestående av massa chips och godis och Wii tillsammans med Helga, Isa och Jörgen, gjorde sig påmind. Trots värken var det en riktigt trevlig och soft kväll.

Idag har jag vårstädat mitt rum. Varenda vrå har rensats och dammats av. Jag har slängt flera påsar med skräp (eller nästan, krafterna tog slut, så de står fortfarande vid dörren) och fått ihop två kassar med kläder till Bäckar Små. Har tagit ut böckerna ur hyllan och dammtorkat, vänt upp och ner på garderoben, sorterat alla byrålådor och bytt lakan i sängen. Ah, nu är det rent. Och mer ordning än det varit på riktigt länge.

Har även hunnit med att klippa häcken på baksidan :)

Imorgon är det söndagsskola som gäller. Jag har förmånen att spendera en dryg timme tillsammans med dessa fantastiska unga människor. Så en del av dagen har gått åt åt att planera den timmen. Hoppas jag kan vidarebefordra lite kunskap imorgon.

Nu ska jag passa på att krypa till kojs tidigt. Ska bli skönt att lägga sig. Få somna in i Guds trygga famn...

Vår!

Äntligen är det vår! Det är ju så underbart. Och även om SMHI lovar kallare temperaturer nästa vecka, så är det såå skönt att slippa snöslask. Man blir ju liksom piggare och gladare. Apropå berg-och-dal-bana. Dessa förgängliga känslor...

Nu sitter jag här och känner mig alldeles jäst. Har tryckt i mig massa mat, och dessutom panna cotta. En torsdag! Mor min har barndomsvänner på besök, och då är det klart att det slinker ner ett och annat.

Har sprungit runt på Gränby Centrum idag och letat kläder att ha på mig på kusens bröllop. Men det kryllar inte av fina klänningar och kjolar måste jag säga. Däremot hittade jag en hel del annat :). Imorgon hoppas jag på att Isa och jag tar oss bort till Himla och deras utförsäljning, så kan vi fynda fina dukar o dyl :D

Men nu måste jag snygga upp här lite innan jag kan sätta mig vid TV:n och slappna av framför Planet Earth. Synd att man inte har HD-TV.

På återseende!

Upp. Och ner

Livet är en berg-och-dalbana. Så är det bara. Ibland drabbar en insikten alldeles plötsligt. Och oåterkalleligt. Då stundar en tid av analys och bearbetning. Nödvändig för att ta sig upp igen. Efter ett tag når man en ny topp, och risken är överhängande att en nerförsbacke väntar runt hörnet. Och plötsligt rycks man ner igen. I en väldig fart.
Då ekar de trösterika orden: Jag är med er alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20).
Det finns saker som måste göras. Jag har uppdrag att utföra. Ett förtroende att leva upp till. Känslolivets berg-och-dalbana får stå tillbaka. Den får inte styra mina handlingar.
Det är för mycket som står på spel.

Tack för att du finns. Tack för att du står med öppna armar. Tack för att du en gång burit allt. En gång för alla. Jag lägger mig ner för att vila. I Dina händer.

Glädje!

Är på nästan oförskämt bra humör den här helgen, och jag har ingen aning om varför. Det känns bara så bra. Är glad hela tiden och det är svårt att hålla tillbaka ett leende. Tänk, vad underbart man kan må ibland. För stunden är jag aningens uttråkad, och vill iväg och göra nåt. Det ska jag också. Nåt ska jag hitta på.

Vaknade strax innan åtta imorse (alltså vid sju egentligen), och var så utvilad att jag bara hoppade upp ur sängen. Gick upp och gjorde frukost till lillebror som skulle tidigt till kyrkan för att sköta ljudet. Tog mig ett varmt bad och hade en skön och ostressad morgon. Drog på Fyra bugg och en coca-cola och sjöng och hoppade omkring för mig själv.
Kom till kyrkan strax innan elva och deltog i en underbar Gudstjänst. Under tiden kom mamma och pappa hem, och hade maten färdig när vi kom hem. Och här sitter jag nu. Mätt och belåten, och redo för nya äventyr. Och laddad för en ny vecka.

Blessings!

En liten kvist av hopp

Vägen hem känns alltid lång och tråkig. Den största delen är uppförsbacke, och präglas av skräpiga diken, bullrande lastbilar och industriångor. Jag brukar sätta på mp3'n och titta ner i asfalten.

Idag var det dessutom motvind och mina ben ville verkligen inte jobba. Denna vind var också så generös att den förde med sig hårda, kalla isbitar, som den verkade ha ett nöje i att smälla in rakt i ansiktet på mig. Jag var helt enkelt inte på topphumör.

Så plötsligt ser jag någonting i vägkanten som bryter av mot tomma McDonaldsmuggar och Systemetkassar: videung! Jag går fram till busken och tar med mig en liten, liten kvist hem. Medan jag cyklar resten av vägen håller jag den lilla kvisten i min hand, och kan inte låta bli att le. Ett stort, fånigt, lyckligt leende. Mötande trafik måste tyckt jag sett galen ut. Men det hade spridits en bubblande glädje i mig.

När jag nästan var hemma slutade Gud att smula frigolit, och solen tittade fram.

Ljuvligt.

Ja! Som big fan of personlig integritet hyllar jag Skatteverkets beslut att inte tillåta distribuering av de personliga uppgifter de tillhandahåller utan att meddela personen ifråga. Det ska omöjliggöra att sprida denna information över internet, som det sker idag. Stort tack säger jag till Mats Sjöstrand, generaldirektör för Skatteverket, och hoppas innerligt att beslutet får den effekt som tänkt. Kan någon dessutom ta på sig att stoppa regeringens förslag till avlyssning av all kommunikation med utlandet de vill, så kommer jag jubla av glädje. Lyckas inte det blir det förhoppningsvis bye-bye Svea Rike för min del. Vill inte bo kvar här när någon maktgalen kommunistregering får för sig att missbruka denna möjlighet.

Lördagar ser numera ganska lika ut för min del. Tar mig lite sovmorgon till strax efter åtta, äter frukost, börjar städa lite och åker och tränar kl 10:30. Hemma igen runt 12 då städningen får de sista krafterna, och sen unnar jag mig ibland ett långt, varmt bad. Sedan finns tid för sådana saker som bara måste göras, men som är svårta att hinna i veckorna. Och kl 19 är det oftast dags för Mötet, annars är det Koinonia kl 17. Det känns väldigt skönt med dessa lördagar, och det tar emot att planera in något före kl 15. Tycker om denna rutin. Mest är det nog för att jag i övrigt inte har så mycket rutiner. Inte ens mina morgnar ser likadana ut. Dessa beror helt på hur många gånger jag trycker på snooze-knappen innan jag somnar om.


Nu måste jag fortsätta ta tag i allt som ska hinnas med.

Äntlgen fredag!

Nu sitter jag här. Äntligen fredag eftermiddag. Har haft lättare ångest inför denna dag. Viktigt besök på jobbet, allt måste gå rätt. Handla, förbereda, servera, plocka ut och göra det precis så som VD:n vill ha det. Puh, nu är det gjort i alla fall. Var nog till och med lite nyttigt att få känna den nervositeten inför något. Har inte varit så mycket sådant sen jag sprang ut ur den gula byggnaden vid ån, för ungefär nio månader sen.

Fick en riktigt bra början på dagen. På en uppblåsbar madrass på mitt golv sussade den underbara Helga så sött natten som var. Och eftersom hon var här var ju tvungen att gå upp i tid :) Så jag hann med det man borde en morgon, för omväxlings skull. Alltid bra. Det är så jobbigt att vara morgontrött.

Nu måste jag gå och piffa till mig lite, innan det bär av till Anna, för att fira att Frida fyller 23.

Blessings!

Kärlek och Melodifestivalen

Vad tänker jag på när jag hör ordet kärlek? Hur skiljer sig Guds kärlek från människors? Hur kan vi visa Guds kärlek för andra människor?
Dessa tre frågor fick jag ställda till mig på gårdagens Mötet. Vad skulle du svara?

Jag tror nog i alla fall att kärlek är att älska trots fel och brister och helt utan förbehåll. Att stå kvar även när det är jobbigt. Att inte bara följa sina känslor. Gud är den enda som kan detta. Som kan älska alla helt och fullt, alldeles oavsett hur många gånger vi sviker honom. Denna kärlek är så underbar, och grundläggande i kristen tro. Min vilja är att visa den här kärleken för andra människor, genom att sträva efter att känna samma kärlek till dem. Att inte bry mig om yttre omständigheter, att villkorslöst leda människor in i Guds gemenskap.
Det var ett bra möte, och jag är glad att jag var där.

Efter Mötet var det Melodifestivalen som gällde! Uppe i caféet hade det riggats med projektor och högtalare, så där slog vi oss ner. Det var riktigt mysigt. Det var rätt skönt att int heja på någon speciell. Tycker att låten som vann är riktigt skön, men bäst är den när jag slipper se framträdandet (säger som Luuk, Ola Salos outfit var absurd) :) I alla fall: Lycka till i Helsingfors! Jag tror det blir en succé!

Idag har jag haft söndagsskolan och myst med barnen. Det är så underbart att få släppa allt annat en stund, och bara fokusera på dessa fantastiska små människor. Love them!

Och nu bär det vidare: dags för firande av att Anna och Märta fyllt 18!

En gåva

Igår var jag på bio med Ioanna. Vi såg Natt på museet med Ben Stiller. Den var faktiskt riktigt rolig och mysig.

När jag kom hem var jag ganska trött. Då kommer Robin med en påse till mig, och när jag tittar i den så är det ett rosa smyckesskrin. Han hade sett det i en affär och tänkt; "den där är så Malin", så köpte han det! Och det är såå fint! Det är alldeles för få förunnat att ha en lillebror som jag har :)

Och det är ju så mycket roligare att få en sån present, som det ligger en ärlig tanke bakom, än en krystad och akuthandlad julklapp. Det visar ju att man verkligen känner någon. Han fick syn på den rosa lådan med blommor på, och hans tankar fördes direkt till hans syster. Då blir man glad!

Känns skönt att för en gångs skull komma direkt hem efter jobbet, och dessutom inte ha några planer för kvällen! Ljuvligt. Ska passa på att ta ett bad och riktigt stressa ner. Kanske ska försöka hinna klistra in lite foton, framkallade ju över 300 bilder för några veckor sen. Börjar nog bli dags att ta tag i dem.

Hade en riktigt bra dag på jobbet idag. Det mesta gick som det skulle. Det är skönt med sådana dagar...

Ha det så bra allihopa!

Söndag kväll

Har precis kommit hem efter en promenad från Heidenstams skola. Innebandy är inte riktigt min grej, blir lite svårt med mitt i stort sett obefintliga bollsinne. Så jag knatade hem istället. Det var riktigt skönt att gå, men det är så läskigt att gå genom Gränby, det är så ödsligt bland de tomma hagarna. Tycker inte om att gå där när det är mörkt.

I fredags överraskade vi Tina med en liten get-together för att fira att hon fyller 20. Isa hade gjort tårtor, kört iväg Tina till Erik och samlat ihop ett gäng. Sen övertalar hon henne att komma och titta på film med henne. Och det tycker Tina låter som en bra idé, och oj så överraskad hon blev när hallen ljöd av grattis-rop och partyblås. Det blev en riktigt trevlig kväll. Flera av oss var nog övertrötta efter en veckas slit, för det blev en del flams och trams och dubbelvikande skratt. Grattis i förskott till Tina!

Efter det följde Helga med till mig och vi återupplevde gamla tider och satt uppe halva natten. Lördag morgon mötte jag Isabel på Friskis & Svettis och brände massa kalorier. Det blev ett riktigt hårt pass. Blev helt slut. Ändå fick jag för mig att jag skulle tokstäda mitt rum, så nu är det rent som..jaa...vad är lika rent som mitt rum?

På kvällen träffade jag Elina och tillsammans gick vi på Mötet i kyrkan. Jag tycker det är riktigt modigt att följa med på något som man inte har någon koll på vad det är. Men nu vet du! :)

Efter förmiddagsgudstjänsten idag drog jag, Jörgen och Isa runt lite på stan, köpte mat, och gick hem till isa för att äta med Tina.

Sen var det dags för innebandy och då gick vi dit, och resten vet ni.

Dan Salomonsson pratade idag om huruvida man vill ha Guds hjälp, eller om man har blivit för bekväm med sin situation som den är. Riktigt intressant tankeställare. Han citerade Barry McGuire och en reporter som intervjuade denne när han nyss blivit kristen. Reportern ska ha frågat något i stil med: "Men ni kristna, ni är väl hjärntvättade?" Varpå McGuire svarar ungefär: "Ja, det är vi nog. Men vi har i alla fall valt vem som tvättat våra hjärnor."

Så sant som det är sagt. Alla är vi hjärntvättade på något sätt. Om det så är av kommersialismens alla påfund, världsliga ledare eller av räddaren i nöden, är upp till var och en att välja. Men frågan är ju om man valt det, eller om man viljelöst driver omkring?

Tack Gud för den här veckan. Tack för allt jag blivit given, och tack för det jag fått ge. Forma mitt hjärta efter ditt behag. Låt mitt liv vara en lovsång till dig. För alltid. Amen.

Blodsband

Igår var jag och mamma på teater. Vi var och såg Blodsband – eller hur jag lärde mig älska Johnny Cash, med bland andra Göran Engman. Den var riktigt bra. Och de sjöng riktigt bra. Och så var ju musiken otroligt bra också. För jag har insett att Johnny Cash ju är helt underbar. Men hur skulle jag ha vetat att jag tyckte det, när jag aldrig lyssnat på hans musik innan? Det var först när jag för några veckor sedan såg Walk the line som jag kom till denna insikt. Så tvingas man vara mainstreem. För det måste ju vara så att hans musik säljer mer igen efter filmen?

Nu måste jag i alla fall införskaffa mig någon samlingsskiva.

Eftersom min kära vän Märta fyller 18 år idag, var jag ju tvungen att se efter vad som mer har hänt den 1 mars, genom historien. Och det visar sig att skulle Johnny Cash och June Carter levt, skulle de idag ha firat 39-årig bröllopsdag.

Skönt att det snart är helg igen. En vecka går riktigt fort. Men som min pappa alltid säger; man ska inte längta hela tiden. Det finns alltid saker att längta efter och drömma om. Men medan man gör det försvinner tiden man har nu. Och jag har märkt att det faktiskt stämmer, alldeles för väl. Det är klart att jag t.ex. inte kunde sluta längta efter att ta körkort, men nu, när jag har haft det i över ett år, har jag glömt att uppskatta det. Och nu finns det nya saker att längta efter. Aldrig blir vi nöjda. Maslows behovstrappa. Nästan.

Ha en riktigt bra helg!